Diarienummer M2020/01926 Registrator Regeringen

Det svenska skogsbruket måste reformeras i grunden, då det utgör ett hot mot klimatet och den biologiska mångfalden. Om vi ska nå våra klimat- och miljömål måste dagens kalhyggen och trädplantager upphöra och vi måste sluta omvandla skogar till engångsartiklar, förpackningar, biobränslen och elda upp vårt naturarv i förlegade förbränningsmotorer och värmeverk. Cirka 80 procent av det kol som idag tas ut ur skogen är i atmosfären inom två år. Jag vill därför framföra följande ståndpunkter kring skogsutredningen SOU 2020:73 Diarienummer M2020/01926

Skogsutredningen måste få bukt med kalhyggen och skövling av värdefull natur.

Vi har väldigt lite, riktig skog kvar. De sista gammelskogarna  – och alla de arter som är beroende av dem – kämpar idag för sin överlevnad omringade av trädplantager och kalhyggen.

Levande skogar är avgörande för ett klimat i balans och en rik biologisk mångfald. Dagens kalhyggen och trädplantager äventyrar vår välfärd och framtid.

Skogsutredningen och de lagförslag som kommer av denna är en unik möjlighet att räta den slagsida mot intensivt och destruktivt skogsbruk som de stora skogsindustrierna idag står för. Det är en möjlighet att jämna ut spelplanen genom att gynna småbrukare som kämpar för att bruka sin skog hållbart genom kontinuitetsbruk och en möjlighet att ta stora steg mot att nå våra miljömål. Men det kräver att det svenska skogsbruket reformeras i grunden. Skogsbruket måste förändras för att vi ska ha en rimlig chans att uppnå Parisavtalets 1.5-gradersmål, våra av riksdagen beslutade miljömål och stoppa massutrotningen av biologisk mångfald. Bara genom en krisinsikt, ett i grunden förändrat förhållningssätt, reformerat skogsbruk och sammanhängande skydd av ekosystem kan Sverige uppnå våra klimat- och miljömål. Tiden är knapp och frågorna ödesavgörande.

Grundförutsättningarna för utredningens direktiv låser in skogsbruket i en linjär affärsmodell där cirka 84% av det som tas ut ur skogen går till förbränning eller övriga kortlivade produkter. Sedan 1950 har avverkningarna mer än fördubblats och sedan 1980 har de ökat med över 50%.Det är orimligt att planera för fortsatt ökande avverkning när vi inte når miljömålen kopplade till skogen. Kraven på vad skogen ska leverera är orimliga och resultatet av ett totalt misslyckande med att skapa en cirkulär ekonomi med affärsmodeller som kräver mindre, inte mer, råvaror.

Sverige avverkar flest träd per invånare i hela världen, men det mesta blir bioenergi eller kortlivade bulkprodukter med litet förädlingsvärde. Det strider mot regeringens industrialiseringsstrategi och ger så arbetstillfällen per avverkad kubikmeter.

Skog och övriga ekosystem är det snabbaste, billigaste och enda bevisade sättet att snabbt binda in koldioxid i stor skala. Om material från skogen i större utsträckning kan ersätta långlivade fossila eller energikrävande material kan en inbindning ske även i teknosfären under de kommande kritiska decennierna. Under omställningen till en hållbar välfärdsnation måste även en ökad andel av skogen få växa sig äldre så att vi snabbt kan binda in mer koldioxid helt utan nya tekniska investeringar.

Regeringen bör generellt avvisa krav som kommer av ökad avverkning, ökad intensitet, ökad produktionsvolym och istället anpassa skogsbruket till en modern ekonomi, med cirkulära flöden, högt förädlingsvärde, mer lokalt förädlat samt resilienta skogar, där turism, kulturliv, rennäring och biologisk mångfald är en integrerad del av den brukade skogen. 

Regeringen bör också förkasta stora satsningar på bioenergi. Jakten på massa till bränslen riskerar våra ekosystem och ger inte klimatnytta, utan är kreativ bokföring som tillåter utsläppsintensiva branscher att hålla på som vanligt. Om biogena utsläpp skulle räknas in i de nationella utsläppen som årligen redovisas av Naturvårdsverket skulle bilden av Sveriges utsläpp förändras radikalt. De biogena utsläppen har ökat lika mycket som de fossila utsläppen har minskat och Sverige ligger totalt sett därför kvar på samma utsläppsnivå som 1990.

Ser man skogens roll som större än att leverera råvaror till en helt ohållbar ekonomi, öppnas helt nya möjligheter att förena skogsbruk med miljönytta. Ett skogsbruk som inte bara minimerar skador utan som återställer ett sammanhängande nätverk av livsmiljöer som ger utrymme för rödlistade arter att existera även utanför formellt skyddade områden. Kalhyggesbruket är skadligt för både klimat- och miljö och förlegat. Jag tar bestämt avstånd från fortsatt utredande av mer snabbväxande eller gödslade planteringsskogsbruk till förmån för kontinuitetsbruk. Varsamt kontinuitetsbrukade blandskogar har större förutsättningar att klara klimatförändringar, skadeangrepp, stormar och många andra risker. De skapar också högre andel sågtimmer med bättre nettolönsamhet för skogsägare.

Jag avstyrker förslag 9.4 En växande cirkulär bioekonomi med bas i skogen 

Uttaget ur skogen har redan fördubblats sedan 1950 och ökat med 50% sedan 1980. Risken att ekosystemen pressas till kollaps, näringsbrist, artutrotning eller får ökad känslighet för klimatförändringar är redan för stor. 

Utredningens kalkyler visar redan att kraven på vad skogen ska leverera är orimliga. Varje kubikmeter som avverkas kommer leda till stora mängder uppeldad grot och kortlivade produkter som snabbt hamnar i atmosfären och fyller på dess koldioxidhalt. Dessutom finns det en motsättning i målet, en cirkulär ekonomi ska idealt inte behöva mer insatsvaror av vare sig fossila eller biogena material. 

Målet bör omformuleras till “Hur kan cirkulariteten och förädlingsvärden i ekonomin ökas så att ett ökat uttag av biomassa ej behöver ske?” 

Vad gäller att synliggöra bioekonomin (9.4.3) anser jag att även klimat- och miljöeffekterna ska synliggöras och att de biogena utsläppen av växthusgaser redovisas tydligt i all klimatstatistik. Det måste framgå om “minskade” utsläpp är en effekt av effektivisering och minskad belastning på miljön eller om fossilförbränning ersatts med biogen förbränning, för att styra politiken mot de mest effektiva lösningarna.

Jag avstyrker förslaget 10.2 Frivilligt formellt skydd som det huvudsakliga arbetssättet för skydd av skog

Denna metod har redan testats inom ramen för Komet, Riksrevisionen har visat att det inte är kostnadseffektivt. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och flera Länsstyrelser påpekar att det uppstår svårigheter att uppnå sammanhängande tillräckligt stora områden och med konnektivitet. 

Jag tillstyrker förslag 9.11.4 om att använda Sveaskog för att erbjuda ersättningsmark, men noterar samtidigt att deras markinnehav i områden med störst brister är begränsat. Jag vill också påpeka att precis som bioekonomiska krav på ständigt ökad produktion är orimliga är även kraven på Sveaskog orimliga. Om Sveaskogs används för att generera samhällsnytta genom ersättningsmark och bildande av nationalparker och för att testa hållbara skogsbruksmetoder är det orimligt att samtidigt ställa ekonomiska avkastningskrav. Sveaskog gör större nytta genom att bidra till olika samhällsmål än som en liten rännil av kapital till statsbudgeten och kraven på avkastning riskerar att kraftigt minska nyttan av andra måluppfyllelser. 

Jag stöder Greenpeace krav på ett nytt ägardirektiv för Sveaskog:

1. Avskaffa utdelningskravet 

2. Ändra grundpremisserna i ägardirektivet så att utgångspunkten är bevarande och icke-exploaterande, kalhyggesfria användningar av skogen

3. Låt bevarandet av fungerande ekosystem samt miljömålen särskilt levande skogar, skyddad mark, myllrande våtmarker och levande sjöar och vattendrag vara ramvillkor för verksamheten.

4. Sveaskogs verksamhet måste bli urfolksinriktad och respektera samebyarnas rätt att bedriva renskötsel. All kalhyggesavverkning av hänglavsskogar och annan naturskog i Sápmi måste upphöra. 

Jag vill även påpeka i relation till 9.11.7 att naturvårdande skötsel bör öka i all produktionsskog så att en olycklig uppdelning i reservat där arter och människor är välkomna och produktionsskogar där tillväxt sätts före andra mål undviks.

Jag vill därför framföra följande ståndpunkter kring skogsutredningen SOU 2020:73 Diarienummer M2020/01926

Vet inte vad jag skall skriva här men här kommer lite tankar och funderingar från mig.

Någonstans påväg hit har vi gått vilse, gått fel, tappat bort oss. Förlorat oss i att hela tiden utveckla, bygga ut, göra mer, göra större, överträffa, jaga tid, jaga pengar.

Utan att stanna upp, titta, se bortom hörnet på hur vårat egoistiska handlande påverkat allt runtomkring. Det som vi tar förgivet, som vi tror skall finnas där för alltid. Det som inte känns så viktigt men egentligen är det allra viktigaste. Det som gör att vi människor kan finnas till och existera över huvud taget. 

Att man ens skall behöva sitta och skriva och argumentera för en sådan här sak, behöva förklara vikten av vad vår natur, jordens resurser gör för oss, och att det inte finns outtömligt av dem. Att de handlingar  "små och till synes oskyldiga"  vi gör kan få förödande konsekvenser. Törs vi sedan stå till svars för de val vi gjort? Vi människor som bara är en så liten del i det stora hela. men ändå  tror vi att vi är viktigast i hela världen. 

Vi har kommit så långt i vår utveckling att vi nu vet hur allt påverkas av varandra. Hur på ett nästan magiskt vis allt hänger samman, är beroende av varandra för att det skall fungera. Hur viktigt det biologiska mångfaldet är. Från minsta lilla insekt till det största träd. Där alla har en lika viktig funktion. Hur allt levande behöver sol,värme,vatten kyla för att existera. Vi har också lärt oss att när vi är inne i det här naturligt fungerande systemet och "petar" för mycket så förstörs det. 

Vi har nu hamnat vid en viktig brytpunkt, ett vägskel. Där hur vi väljer att agera, hur vi väljer att lyssna, kommer att vara avgörande för vår framtida existens. Hur vill vi att vår värld ska se ut? Vad vill vi ska vara viktigt? 

Så vem kan fatta dessa beslut? Vem har kapacitet och kunskap nog at fatta beslut som inte går att ångra eller ta tillbaka? För när sista trädet av gammelskog faller finns den inte mer och den kan aldrig ersättas. Hur fint det än låter att för varje nedhugget träd planters två nya så kan dessa inte ersätta allt det som försvinner med en så gammal skog. Tiden det tar för ny skog att växa upp är tid vi inte har. 

Hur kommer världen att se ut om de som bestämmer bara ser pengar och vinster istället för allt det som skogen och naturen verkligen bidrar med. 

Miljön och allt det som sker kan kännas som mycket att ta in, svårt att greppa, ta till sig, tro att det inte går att göra någonting åt. Men jag tänker att ett av de snabbaste, enklaste sätten att tänka på miljön och göra någonting är att låta skogen stå kvar, Växa bara vara där med sitt lugn och jobba på i bakgrunden med att rena den luft som vi förorenar.  Där vi samtidigt kan gå in och uppleva stillheten i en så annars stressig värld. Ta tillvara på och njuta av den lyx som skogen fakriskt är. 

Låta sig omslutas av känslan av hoppa om en framtid där balansen är tillbaka, återställd. Där vi förstått att vi är lyckligt lottade som får ta del av allt det som vår natur ger oss. Att den inte är vår att förstöra.  Där vi slutat att ta, ta, ta som att allt finns i obegränsad mängd. Där vi istället vårdar den och respekterar den. Där vi på allvar har förstått vikten av att låta vissa saker vara som de är. 

Det är trist att behöva säga att vi måste skydda både djuren och naturen från oss människor. För vi männsikor klarar inte av att göra det själva.  

Jessica Gustafsson
Borlänge