Diarienummer M2020/01926 Registrator Regeringen

Jag vill därför framföra följande ståndpunkter kring skogsutredningen SOU 2020:73 Diarienummer M2020/01926:

Jag är 28 år. Jag är skogsägare. Jag är förtvivlad.

Redan i lågstadiet fick jag lära mig om min framtid, och om hur hopplös den såg ut. Jag fick lära mig om hur mina föräldrars generation förstört för min framtid, och förstört allt det som gör livet värt att leva. Varje dag klättrade jag i träd, lekte på ängar, och var omhuldad av den livsnödvändiga natur som vi oundvikligen är en del av - och varje dag i skolan fick jag lära mig om hur viktigt det var att vi tog hand om den. Samtidigt omringades jag av skräp, dunkar med bekämpningsmedel, avgaser, och döda träd; skolbänk av trä, hus av trä, skolböcker av trä, värme av trä.

Trä är en förnybar resurs. Skog är det inte. Ett träd kan fällas och ett nytt kan växa, men om en skog skövlas förstörs inte bara träden utan allt liv i skogen. Koldioxid släpps ut som inte kan återfångas på decennier, om inte sekel. Det säger sig självt att om vi har 10-20 år på oss att stoppa utsläppen av växthusgaser, och vi fäller träd som vuxit i minst 70 år för att sedan bränna upp merparten av dessa träd, eller använda i pappersprodukter som sedan eldas eller komposteras och därmed släpper ut koldioxid, så har vi släppt ut mer än vad vi fångar in - och i processen har vi förstört tusenåriga ekosystem, som är vitala för vår egen överlevnad.

Sveriges skogspolitik är en skymf. En skam för mig som svensk medborgare, en skam för mig som skogsägare, och en skuld som jag kommer att bära på mina axlar till min död. Min skog kommer stå kvar tills min död. Helst även efter - för det är det som är det fantastiska med träd. De lever längre än oss, och när vi multnar i jorden binder de upp vår näring och våra synder i sig, de suger upp de gifter och tungmetaller vi släppt ut, de äter koldioxid och skapar livsmiljöer för miljoner arter världen över. De binder marken, skyddar mot torka, och de gör allt detta tyst och ståtligt, utan att kräva något tillbaka.

Trä som material är mer värt än pappersmassa och bioenergi. Trä - träd - skog: De är mitt hopp. De är mänsklighetens hopp. Jag ser inte fram emot en framtid där alla de skogar jag lekt i som barn bränns lika snabbt som den framtid jag lovats. Jag ser inte fram emot fler pandemier, nya parasitsjukdomar, invasiva arter, naturkatastrofer, förstörda vattentäkter på grund av höjd havsvattennivå, ja, listan är lång, men alla dessa saker kan stoppas om bara skogen får stå kvar. Många säger att skogen är en bra investering för att pengarna växer där vad en än gör. Jag säger att skogen är en bra investering för att säkra våra egna livsvillkor, men då måste den få stå kvar och göra sitt jobb.

Skogsindustrin är en liten del av Sveriges ekonomi på det stora hela, och mindre kommer den att bli, med torka, barkborrar, och stormar i klimatkrisens spår. För att rädda vår framtid, och för att rädda skogbrukets framtid, så måste skogen sluta brukas så som den brukas idag. Hyggesfritt bruk med fokus på högkvalitativ råvara till byggnader och andra ändamål där koldioxiden inte släpps ut. Ett bruk där ekosystem får finnas kvar och enstaka träd tas ut. Och ett absolut stopp för att avverka naturskog. Detta måste ske nu. För min framtid, för Sveriges framtid, för din (ja, just du som läser detta!) framtid.

Ett beslut som skyddar skogen skyddar livets framtid på vår planet, och är en hjältehandling. Jag vet att det är många intressen som drar i er, men är inte ändå intresset av att du själv ska få leva resten av ditt liv i en värld som inte förfaller in i klimatkaos och konflikter det som måste gå först? Jag kan bara sitta här och skriva, med bultande hjärta och sorg ut i fingertopparna, och försäkra mig själv om att jag gjorde vad jag kunde, att den lilla plätt som är min skog åtminstone kommer stå tills inte jag gör det längre - men du, du som läser det här har makt över min framtid. Och din. Och det blir på ditt samvete vad du gör. 

Oscar Philippe Kopljar

Tviggasjö