Diarienummer M2020/01926 Registrator Regeringen

Jag vill framföra följande ståndpunkter kring skogsutredningen SOU 2020:73 Diarienummer M2020/01926

Skogsutredningen behöver komma fram till en reformering i grunden av det svenska skogsbruket. I dag har Sveriges syn på skogsbruk och skogsekonomi gjort att vi föredrar plantager framför en artrik, hållbar och välmående skog. Detta är katastrofalt. Den biologiska mångfalden minskar, vår livskvalitet försämras när de rika omfamnade skogarna inte finns kvar och med det uttag som pågår i dag kan ingen med gott samvete säga att vi lämnar en livskraftig och hållbar skog till kommande generationer.

Skogspolitik är svårt, det är många som måste komma överens och många som vill kunna ta ut vinster inom en mansålder - men skog behöver tid. Vi njuter av skogen i dag tack vare de insatser som tidigare generationer gjort genom åren för att vårda skogen. Det kan inte vara upp till vår generation att avverka och avsluta den processen.

Begreppet "skog" är inte det samma som hektar efter hektar med planterade tallar eller granar.  Det är snarare mer "plantage" än något annat. Sverige kan inte med gott samvete kritisera andra länders sätt att ersätta regnskog med plantage när vi själva behandlar vår skog på detta sätt. Sverige behöver ett skogsbruk som möjliggör en gedigen blandning av gamla och nya träd, en stor biologisk mångfald och ett hållbart sätt att ta av skogens resurser. 

Ska vi nå klimat- och miljömål måste dagens kalhyggen och trädplantager upphöra och vi måste sluta omvandla skogar till engångsartiklar, förpackningar, biobränslen och elda upp vårt naturarv i förlegade förbränningsmotorer och värmeverk. Cirka 80 procent av det kol som idag tas ut ur skogen är i atmosfären inom två år.

Den "äkta" skogen försvinner i samband med kalhyggen och skövling. Det kan inte vara meningen med ett väl fungerande skogsbruk. Kalhyggen är inte en fungerande väg fram. Att vårda skog handlar inte om att köra in med tunga maskiner och raka av allt som växer, förutom enstaka höga stubbar som sparas för att "skapa miljöer för insekter och fåglar". Den bästa miljön för insekter och fåglar skapas genom att röja varsamt. Skog växer sakta, skogsbruket borde i enlighet med det sakta ner och bli mer selektivt. 

Sverige avverkar flest träd per invånare i hela världen, men det mesta blir bioenergi eller kortlivade bulkprodukter med litet förädlingsvärde. Det strider mot regeringens industrialiseringsstrategi och ger få arbetstillfällen per avverkad kubikmeter.

Regeringen bör generellt avvisa krav som kommer av ökad avverkning, ökad intensitet, ökad produktionsvolym och istället anpassa skogsbruket till en modern ekonomi, med cirkulära flöden, högt förädlingsvärde, mer lokalt förädlat samt resilienta skogar, där turism, kulturliv, rennäring och biologisk mångfald är en integrerad del av den brukade skogen. 

Regeringen bör också förkasta stora satsningar på bioenergi. Jakten på massa till bränslen riskerar våra ekosystem och ger inte klimatnytta, utan är kreativ bokföring som tillåter utsläppsintensiva branscher att hålla på som vanligt. Om biogena utsläpp skulle räknas in i de nationella utsläppen som årligen redovisas av Naturvårdsverket skulle bilden av Sveriges utsläpp förändras radikalt. De biogena utsläppen har ökat lika mycket som de fossila utsläppen har minskat och Sverige ligger totalt sett därför kvar på samma utsläppsnivå som 1990.

Jag avstyrker förslag 9.4 En växande cirkulär bioekonomi med bas i skogen 

Uttaget ur skogen har redan fördubblats sedan 1950 och ökat med 50% sedan 1980. Risken att ekosystemen pressas till kollaps, näringsbrist, artutrotning eller får ökad känslighet för klimatförändringar är redan för stor. 

Vad gäller att synliggöra bioekonomin (9.4.3) anser jag att även klimat- och miljöeffekterna ska synliggöras och att de biogena utsläppen av växthusgaser redovisas tydligt i all klimatstatistik. Det måste framgå om “minskade” utsläpp är en effekt av effektivisering och minskad belastning på miljön eller om fossilförbränning ersatts med biogen förbränning, för att styra politiken mot de mest effektiva lösningarna.

Jag avstyrker förslaget 10.2 Frivilligt formellt skydd som det huvudsakliga arbetssättet för skydd av skog

Denna metod har redan testats inom ramen för Komet, Riksrevisionen har visat att det inte är kostnadseffektivt. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och flera Länsstyrelser påpekar att det uppstår svårigheter att uppnå sammanhängande tillräckligt stora områden och med konnektivitet. 

Jag tillstyrker förslag 9.11.4 om att använda Sveaskog för att erbjuda ersättningsmark, men noterar samtidigt att deras markinnehav i områden med störst brister är begränsat. Jag vill också påpeka att precis som bioekonomiska krav på ständigt ökad produktion är orimliga är även kraven på Sveaskog orimliga.

Om Sveaskogs används för att generera samhällsnytta genom ersättningsmark och bildande av nationalparker och för att testa hållbara skogsbruksmetoder är det orimligt att samtidigt ställa ekonomiska avkastningskrav. Sveaskog gör större nytta genom att bidra till olika samhällsmål än som en liten rännil av kapital till statsbudgeten och kraven på avkastning riskerar att kraftigt minska nyttan av andra måluppfyllelser. 

Jag stöder Greenpeace krav på ett nytt ägardirektiv för Sveaskog:

1. Avskaffa utdelningskravet 
2. Ändra grundpremisserna i ägardirektivet så att utgångspunkten är bevarande och icke-exploaterande, kalhyggesfria användningar av skogen
3. Låt bevarandet av fungerande ekosystem samt miljömålen särskilt levande skogar, skyddad mark, myllrande våtmarker och levande sjöar och vattendrag vara ramvillkor för verksamheten.
4. Sveaskogs verksamhet måste bli urfolksinriktad och respektera samebyarnas rätt att bedriva renskötsel. All kalhyggesavverkning av hänglavsskogar och annan naturskog i Sápmi måste upphöra. 

Jag vill även påpeka i relation till 9.11.7 att naturvårdande skötsel bör öka i all produktionsskog så att en olycklig uppdelning i reservat där arter och människor är välkomna och produktionsskogar där tillväxt sätts före andra mål undviks.

Karina Sannefjordh
Bro