Öppet brev till Lars Heikensten, Nobelstiftelsen, VD
Nobelmuseet
Hej Lars,
Jag heter Lasse Harrling och är född på 40-talet och uppvuxen mina 20 första år i hörnet av Regeringsgatan o Mäster Samuelsgatan. Jag har alltså varit med om stadshuspolitikernas slakt av hela Klara och Brunkebergsåsen och med ångest o ilska upplevt politikernas fullständiga avsaknad av lyhördhet, känsla, förnuft och ekonomi.
Med mångas ansträngningar har Stockholm idag en unik, fantastisk och obruten strandlinje från Södra Djurgårdsstranden o Djurgårdsbrunnskanalen vidare till Strandvägen, Nybroviken, Blasieholmskajen, ut på Skeppsholmen o Kastellholmen och vidare till Strömkajen, Gamla stan, Helgeansholmen, Strömgatan, Rosenbad till Tegelbacken. Där avbryter det spännande Vater-front för att sedan följas upp av Stafshuset o hela Norr Mälarstrand.
Ingen idag levande människa, oavsett position i samhället har rätt att inför kommande generationer förstöra denna strandlinje.
Hur kan professionella tjänstemän, politiker, Nobeleliten och finansiärer komma fram till denna vansinniga och omdömeslösa placering av Nobelmusset.
Stockholm har alltid, är idag och ska i framtiden alltid förbli en levande och aktiv sjöfartsstad.
Det finns ingen vettig anledning att förstöra en gammal, fin o fungerande miljö till förmån för en museiverksamhet. Att dessutom utforma byggnaden på ett så fullständigt okänsligt och hänsynslöst sätt skrämmer mig och majoriteten av allmänheten som förstått det framtagna förslaget.
Placera museet på en plars där det kan bidra till områdets attraktivitet, funktionalitet och skönhet
Med förhoppning om att Du vill värna Stockholms skönhet, historia och framtida attraktivitet. Lyssna på folkopinionen och dra tillbaka er ansökan o projektplan avseende denna lösning
Med vänliga hälsningar,
Lasse Harrling
Stockholm