Hej Joel,
Jag vet att ni har ett svårt uppdrag – att få en växande stad att fungera för alla. Men som boende här i Västertorp måste jag ändå säga ifrån. När även våra parker börjar bebyggas känns det som att något skaver. Jag hoppas innerligt att ni kan hitta ett annat alternativ än att ta av vår värdefulla natur.

Jag går ofta i parken tidigt på morgonen. Det är något magiskt med att höra fågelsången bland tallarna innan staden vaknar. Det finns en mångfald här som inte syns vid första ögonkastet – hackspettar, koltrastar, ekorrar som rusar mellan grenarna. Det är en levande plats.

När jag hör att träden ska fällas för att ge plats åt bostäder känns det som att förlora en vän. Det här är inga träd som går att ersätta med några nyplanterade buskar vid ett hus. Det tar decennier att bygga upp det ekosystem vi har här. Fåglarna försvinner. Insekterna försvinner. Luften förändras. Jag ber er – låt oss tänka långsiktigt. Träd är inte dekoration – de är liv, skydd, klimatnytta. De är en gåva vi inte har rätt att ta bort från framtida generationer.

Jag förstår att staden vill växa och att varje ny bostad ger ökade skatteintäkter – men det får inte ske till vilket pris som helst. För vad händer med staden när det inte längre finns något grönt kvar? När barn inte längre har skog att leka i, när äldre inte har någonstans att andas frisk luft, när fågelsång tystnar mellan husväggar?

Det är inte en mänsklig rättighet att bo just i Stockholm – men det är ett politiskt ansvar att se till att de som bor här vill stanna kvar. Människor flyttar inte till städer för betongen. De flyttar hit för livet mellan husen – det gröna, det mänskliga, det gemensamma. Ta inte bort det vi inte kan bygga tillbaka. Välj en annan väg.

/Daniel Holking
Västertorp