Diarienummer M2020/01926 Registrator Regeringen

Torbjörn Westerberg
Arvika

Remissvar från en naturvårdsidealist och skogsägare som behöver stöd av en ny skogspolitik!

Skogspoliken står på en tröskel, och det är nu vägvalet finns. Istället för att rätta skogspolitiken efter industrins behov och utbyggnadsplaner, måste framtida politiska beslut utgå från arternas, skogsekosystemens och forskarnas krav. Endast då kan skogsbruket kallas långsiktigt hållbart!

Vilken väg skall skogspolitiken ta?

Valet är ganska enkelt!

Sverige har förbundit sig att bevara den biologiska mångfalden I Riksdagsbelut och genom undertecknande av bl.a Konventionen om biologisk mångfald. Så därför behövs detta:

• Öka naturvårdsanslaget till en mer realistisk nivå.

  De ca 40% av sveriges skogar som ännu inte kalavverkats skall utredas för att eventuellt skyddas eller brukas genom lågintensivt skogsbruk.

   

• Nya ekonomiska incitament till skogsägarna.

  Inför ett fastighetsbundet konto där en vissprocent av taxeringsvärdet sätts in för sedan kunna användas till naturvårdsåtaganden. Ett obligatoriskt sådant konto säkrar att ALLA skogsägare “tvingas” till att ta naturhänsyn.

   

• Inför en möjlighet till skattebefriad avverkning.

  Avverkning motsvarande värdet på skogen man lämnar av naturvårdsskäl kan utföras med skattebefrielse på annan del av samma fastighet.

   

• Fortsätt Nyckelbiotopsinventeringen!

   

• Lägg ner Skogsstyrelsen – LEVE NATURVÅRDSSTYRELSEN!

  Omskapa Skogsstyrelsen till en praktisk naturvårdsmyndighet som skall upprätta ekologiska planer, nyckelbiotopsinventeringar, skötselåtgärder I naturreservat och vara rådgivare.

   

• Skärp lagstiftningen!

  Menar skogsbruket allvar med sitt naturvårdsåtagande, kan inte skärpt lagstiftning som stöttar åtgärderna möta något hinder.

   

• Slopa avkastningskravet på SVEA -skog

Dagens skogsbruk är inte hållbart, det är också ointelligent och associalt. Det har medfört att många arter som historiskt under årmiljoner anpassat sig till naturskogslandskapet kvaliteer, strukturer och successionsintervall har minskat I antal och utbredning och är hotade.

Det allenarådande trakthyggesbruket är för att vara I ett kunskapsprioriterat land som Sverige oerhört primitivt – kalavverkning alltid och överallt, markberedning, plantering av gran eller tall och bortröjning av löv – är en skötselschablon som upprepas med korta intervall.

Sverige har aldrig, läs aldrig, haft så lite riktig skog som idag. Effekten av att över 60% av Sveriges skogsareal har kalavverkats sedan 1950-talet har inneburit att skogslandskapet omformats till virkesåkrar och trädplantage.

Låt oss leka med tanken och jämföra dagens svenska skogslandskap med opåverkade sammanhängande skogar i Ryssland där bäver, insekter, ålder, eld, väder och vind skapar variation i trädslag, luckighet, trädskiktning och skuggförhållanden, kontinuerligt nyskapande av lutande, liggande döda och döende grova träd. Att jämföra det ryska naturskogslandskapet med det svenska industrilandskapet är dramatiskt – det tydliggör den långtgående process som Sveriges skogar utsatts för det senaste halvseklet. Sorgligt är att konstatera att de “ryska skogarna” fanns även I Sverige ända fram till helt nyligen historiskt sett.

Skogsindustrins inklusive den organiserade skogsägarrörelsen anser att det största skogsrelaterade problemet idag är hotet mot äganderätten. I praktiken handlar det om oviljan att underordna sig de lagar och förordningar Riksdagen satt upp för att minska hotet mot den biologisk mångfalden.

Skogsägarrörelsen påstår att äganderätten är en förutsättsättning för att uppfylla och kunna bevara den biologiska mångfalden. Inget kan vara mer felaktigt. Det förutsätter att alla skogsägare är ekonomiskt stenrika, naturvårdsengagerade idealister, har stor artkunskap, känner till arternas miljökrav och var de finns. Det är inte många skogsägare som har det CV-et.

Kunskapen om arter och deras krav är idag generellt skrämmande dålig. I “Postkodmiljonären” ett frågesportprogram I TV undrade man vad en Brushane är – visste ej!, I “Vi I femman” ett frågesportprogram I radion bland 5:e klassare var en fråga vad påfågelöga var – ingen visste!, I radioprogrammet “Vanligt folk” I kanal 1 har ett stort antal människor intervjuats. De har fått frågan

“-Vilken Sveriges vanligaste fågel är?” så fick de höra fågelns läte – endast 1 av ett 20-tal medverkande kunde svaret, en pensionerad ekolog.

Kravet att naturvårdsåtagandet skall bygga på frivillighet, där skogsägarens kunskaper avgör naturhänsynen är som att be en person att översätta en bok där texten är på arabiska och personen inte kan en glosa på arabiska.

Det personliga ägandet är en mycket kort historisk tillfällighet, därför behövs starkare regler med straffsanktioner för att skogsbruket solidariskt skall klara naturvårdsåtagandet. Idag kan en kunnig ansvarsfull skogsägare lämna stor naturhänsyn medan rågångsgrannen med samma naturvärden men utan insikter om arterna och deras krav avverka utan hänsyn och utan straffpåföljd. Denna orättvisa I lagstiftningen innebär dock för naturvärdena en påföljd som för det mesta är oreparabel.

Skogsvårdslagens dubbla mål påstås vara likställda. Inget kan vara mer fel. Produktionsmålen har en rad fördelaktiga ekonomiska incitament som kan inkasseras direkt – i princip alla träd har ett ekonomiskt värde idag, och skattereglerna – inte minst skogsavdraget – främjar storskaliga avverkningar.

Miljömålen däremot resulterar i inga självklara ekonomiska vinster, därför hotas naturvärdena hela tiden. För att undvika att de högsta naturvärdena oåterkalleligen skall försvinna måste naturvården både den statliga som den ideella alltid vara på tå och beredda att argumentera och försvara det som hotas. Naturvården har inga skatteavdrag att erbjuda och naturvårdsanslagen till att ersätta markägarna med höga naturvärden är oseriösa och visar att politikerna inte menar allvar med att klara miljömålet I skogen. Naturvårdsanslaget på ca 1,6 miljarder är 1/20 av vad svenskarna köper godis för per år, 1/250 del av vad kostnaden för höghastighetsjärnväg beräknas bli eller ca 1/100 av 2019 års skattefusk för att ta några jämförelser.

Så länge naturvårdsbudgeten är I storleksordningen felräkningspengar, nyckelbiotopinventeringen avslutad och kända nyckelbiotoper kan avverkas I brist på pengar, skogarna städas och tidigare osäljbara rötskadade träd och lövträd med sämre virkeskvalitet blir till bioenergi, så länge hänsyn vid varje skogsbruksåtgärd inte ens uppfyller Skogsvårdslagens minimikrav och de sista stora sammanhängande skogarna där träden får åldras och dö saknar skydd, så kommer självklart många arter att försvinna, andra vanligare arter att minska, samtidigt som också människor kommer att påverkas och känna vantrivsel. Så enkelt är det.