Hej! JAg heter Olle Kjellin, pensionerad röntgenläkare mm. Jag är väldigt bekymrad över hur vi behandlar flyktingar i det här landet. Det är inte relevant att andra länder behandlar dem ännu värre. Jag står inte ut med detta. Det är jobbigt att behöva skämmas för att vara svensk!

Cirka 100 000 svenskar har engagerat sig för de utvisningshotade afghanska ungdomarna. Vi får höra inte bara ungdomarnas berättelser, i många fall skakande, utan också historierna om hur Migrationsverkets rättsosäkra och ofta slumpartade bedömningar gått till.

De medicinska åldersbedömningarna är väldigt osäkra. Jag är ju röntgenläkare, så jag vet.

Jag har själv suttit med ungdomarna några dagar när de var på Medborgarplatsen i Stockholm, och jag känner några av dem även på andra sätt. Det ÄR skakande berättelser! Jag är djupt imponerad av de här ungdomarna! Deras klokhet, deras disciplin, deras hjälpsamhet, deras beslutsamhet - och deras bottenlösa skräck inför framtiden! Inte alla kan sova.

Deras klokhet när de besvarar mäniskor som kommer fram och diskuterar! Det må vara folk som ifrågasätter dem eller invandring över huvud taget, det må vara någon av Stockholms uteliggare eller psykfall som kommer med sina åsikter - alltid kloka och respektfulla svar trots bristfällig svenska. Jag önskar att jag vore hälften så klok!

Flera ungdomar har redan har begått självmord i Sverige, hellre än att dö långsamt i Afghanistan. Men de flesta fortsätter att hoppas. De lever ett icke-liv mellan hopp och förtvivlan. Väntar, väntar, väntar. Får negativt besked. Hoppas ändå. Överklagar. Väntar igen mellan hopp och förtvivlan. De flesta är skolungdomar. De hoppas att åtminstone få gå färdigt gymnasiet. Några som solidariskt sittstrejkar är äldre och har redan uppehållstillstånd, jobb och ett ordnat liv i Sverige. Endast ett litet fåtal röker. Ingen använder alkohol. Här finns också ett antal volontärer som går omkring och pratar, tröstar, fixar, svenskar med hjärta. Jag är övertygad om att majoriteten av svenskarna är positiva till amnesti och asyl.

Afghanerna har ett mycket välordnat "samhälle" på torget. De utser grupper som fixar mat och vatten, städar och håller rent (ständigt några som går och sopar!), vakar över dem om natten, lägger filtar över dem som ser ut att frysa. (Jag fick också en filt när jag slumrade till på stentrappan.)

Det är skamligt och pinsamt för Sverige att utvisa dem. Det är dessutom hjärtlöst och grymt.

Varför ska den här sittstrejken ens behövas? Vad är det för fel på Sverige? Vi har gott om plats i landet. Vi har väldigt gott om glesbygd som verkligen behöver mer folk för att överleva. Vi har gott om pengar, ett av världens rikaste länder. Vi har stort behov av unga, intelligenta, målmedvetna människor av just det slag som sittstrejkar där! Åk dit och prata med dem, du också! Lär känna dem! De skulle kunna vara våra framtida entreprenörer, politiker, och mycket annat! De skulle bli viktiga personer i återuppbyggnaden av hemlandet när det blir fred och ordning där. Det blir mycket dyrare för oss att utvisa dem. Och framför allt är det mycket omänskligt, hjärtlöst, omoraliskt och fel, fel, fel, att stöta bort människor i nöd!! Vi får inte blanda ihop invandrare med asylsökande, som SD-retoriken verkar ha lyckats lura svenska media och politiker att göra. Invandringspolitiken kan kanske diskuteras, men inte vår skyldighet att hjälpa nödställda!

Hur många fler självmord vill du ha på ditt samvete, innan du agerar? Hur många fler vill du göra till frustrerade, desillusionerade IS-anhängare i stället för till välordnade samhällsinvånare som betalar skatt och är solidariska med Sverige?

Om inte Migrationsverket omedelbart stoppar alla utvisningar till Afghanistan måste regeringen i dess ställe besluta om inhibition eller moratorium för utvisningarna.

Sverige får inte lamslås av att regering och myndigheter lägger ansvaret på varandra. 

Hälsningar
Olle Kjellin
Moheda