Diarienummer M2020/01926
Registrator
Regeringen

Remissvar SOU 2020:73 Skogsutredninge, dnr M2020/01926

Regering och riksdag har ansvar för att hushålla med allas våra gemensamma naturresurser, så de inte kollapsar och så de räcker för kommande generationer. Skogen är jämte våra vatten en av våra viktigaste resurser för att hindra koldioxidökning och upprätthålla resiliens genom biologisk mångfald – detta är vi helt beroende av. Det är inte acceptabelt att fortsätta såga av allas vår gemensamma gren. Ni makthavare är satta att förvalta – varsamt skörda inom planetens gränser – inte förbruka.

Dagens fullständigt ohållbara kalhyggesbruk och monokultur-virkesåkrar måste upphöra.

Skogsutredningen måste få slut på kalhyggen och skövling av värdefull natur.

Vi måste säkerställa att de sista naturskogarna med tillhörande arter som är beroende av dem skyddas från skövling. Kalhyggen och monokultur-plantager äventyrar vår välfärd och framtid.

Sluta gynna stora riskkapitalister och storbolag. Gynna istället småbrukare som brukar sin skog hållbart genom kontinuitetsbruk.

Det skulle öka möjligheten att kunna nå våra miljömål och vara ett trovärdigt steg för att respektera Parisavtalet.

Pågående affärsmodell som gynnar ett fåtal, framdriven av skogsindustrins mångmiljon-lobbying, är helt orimlig. Ständigt ökad tillväxt av ändliga resurser och inom planetens gränser är en matematisk omöjlighet. Resultatet av ett totalt misslyckande med att skapa den cirkulära ekonomi som regeringen lanserat under 2020.

Att Sverige, det sjutton rikaste landet i världen, avverkar flest träd i världen per invånare är en skandal, och måste mana till ändring, reflektion över andra kulturer som kollapsat på grund av rovdrift, och till återhållsamhet.

Skog och övriga ekosystem är det snabbaste, billigaste och enda bevisade sättet att snabbt binda in koldioxid i stor skala.

För att klara klimatet de kommande kritiska decennierna är den viktigaste åtgärden att sluta kalaverka och låta naturskolgar (olikåldriga och med flera arter) få växa sig äldre för att binda in mer koldioxid. Vilket dessutom både är helt utan kostnad för tekniska investeringar och ger vinsten av ett omställt, hållbart/regerativt samhälle.

Regeringen bör generellt avvisa krav som kommer av ökad avverkning, ökad intensitet, ökad produktionsvolym och istället anpassa skogsbruket till en modern, jämlik ekonomi. Det vill säga med cirkulära flöden, högt förädlingsvärde, mer lokalt förädlat samt resilienta skogar, där turism, kulturliv, rennäring och biologisk mångfald är en integrerad del av den varsamt brukade skogen. 

Regeringen bör också förkasta stora satsningar på bioenergi. Jakten på massa till bränslen riskerar våra ekosystem och ger inte klimatnytta, utan är kreativ bokföring som tillåter business as usual för utsläppsintensiva branscher. Sveriges biogena utsläpp måste räknas med bland de nationella utsläppen som Naturvårdsverket årligen redovisar. Då skulle bilden av Sveriges utsläpp ändras radikalt, och rättivst visa att vi fullständigt ohållbart ligger kvar på samma utsläppsnivå som 1990.

Visionen att skogen åter är en resurs för alla och inte bara för ensklida, och insikten att skogen är ett komplett ekosystem som ger en myriad av tjänster – skapar en mångfald av möjligheter.

Kontinuitetsskogsbruk återställer sammanhängande nätverk av livsmiljöer, ger utrymme för rödlistade arter att existera även utanför formellt skyddade områden och skapar trivsel, hälsovinster för befolkningen och förutsättningar för turism- och annat företagande. Kalhyggesbruket är skadligt för både klimat- och miljö – det är förlegat. Jag tar bestämt avstånd från fortsatt utredande av mer snabbväxande eller gödslade planteringsskogsbruk till förmån för kontinuitetsbruk. Varsamt kontinuitetsbrukade blandskogar har större förutsättningar att klara klimatförändringar, skadeangrepp, stormar och många andra risker. De skapar också högre andel sågtimmer med bättre nettolönsamhet för skogsägare.

Jag avstyrker förslag 9.4 En växande cirkulär bioekonomi med bas i skogen 

Uttaget ur skogen har fördubblats sedan 1950. Risken att ekosystemen pressas till kollaps, näringsbrist, artutrotning eller får ökad känslighet för klimatförändringar är orimlig. Utredningen visar också att kraven på vad skogen ska leverera är orimliga. När ändliga resurser är slut går det inte att ta ut mer – det är enkel matematik. Dessutom finns det en motsättning i målet, en ekonomi är inte cirkulär, om fossila eller biogena material måste tillsättas. 

Målet bör omformuleras till “Hur kan cirkulariteten och förädlingsvärden i ekonomin ökas så att ett ökat uttag av biomassa ej behöver ske?” 

Vad gäller att synliggöra bioekonomin (9.4.3) anser jag att även klimat- och miljöeffekterna ska synliggöras och att de biogena utsläppen av växthusgaser redovisas tydligt i all klimatstatistik. För att styra politiken mot de effektivaste lösningarna måste det tydliggöras om “minskade” utsläpp är en effekt av effektivisering och minskad belastning på miljön, eller, om fossilförbränning bara ersatts med biogen förbränning.

Jag avstyrker förslaget 10.2 Frivilligt formellt skydd som det huvudsakliga arbetssättet för skydd av skog

Denna metod har redan testats inom ramen för Komet, Riksrevisionen har visat att det inte är kostnadseffektivt. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och flera Länsstyrelser påpekar att det uppstår svårigheter att uppnå sammanhängande tillräckligt stora områden och med konnektivitet. 

Jag tillstyrker förslag 9.11.4 om att använda Sveaskog för att erbjuda ersättningsmark, men noterar samtidigt att deras markinnehav i områden med störst brister är begränsat. Sveaskog måste stoppa all avverkning i Sápmi. Jag vill också påpeka att precis som bioekonomiska krav på ständigt ökad produktion är orimliga, är även kraven på Sveaskog orimliga. Om Sveaskog används för att generera samhällsnytta genom ersättningsmark och bildande av nationalparker och för att testa hållbara skogsbruksmetoder är det orimligt att samtidigt ställa ekonomiska avkastningskrav. Sveaskog gör större nytta genom att bidra till olika samhällsmål än som en liten rännil av kapital till statsbudgeten och kraven på avkastning riskerar att kraftigt minska nyttan av andra måluppfyllelser. 

Jag stöder Greenpeace med fleras krav på ett nytt ägardirektiv för Sveaskog:

1. Avskaffa utdelningskravet 

2. Ändra grundpremisserna i ägardirektivet så att utgångspunkten är bevarande och icke-exploaterande, kalhyggesfria användningar av skogen

3. Låt bevarandet av fungerande ekosystem samt miljömålen särskilt levande skogar, skyddad mark, myllrande våtmarker och levande sjöar och vattendrag vara ramvillkor för verksamheten.

4. Sveaskogs verksamhet måste bli urfolksinriktad och respektera samebyarnas rätt att bedriva renskötsel. All kalhyggesavverkning av hänglavsskogar och annan naturskog i Sápmi måste upphöra. 

Jag vill även påpeka i relation till 9.11.7 att naturvårdande skötsel bör öka i all produktionsskog så att en olycklig uppdelning i reservat där arter och människor är välkomna och produktionsskogar där tillväxt sätts före andra mål undviks.

Siri Lundström
Hölö