Diarienummer M2020/01926 Registrator Regeringen

Inledning:

Trakthyggesbrukets argument är ofta att "optimera produktion". Om, läs OM (forskare är inte eniga), detta stämmer, mätt i volym, dvs. inte nödvändigtvis i värde, är det då ändå rimligt att försaka andra ekonomiska, ekologiska samt sociala värden, för detta? Vill vi inte ha högsta optimeringsgrad av skogens samtliga värden?

En gedigen forskning just gällande ekonomijämförelser, trakthyggesbruk kontra kontinuitetsskogsbruk, har gjorts av bl.a. Vitkova et al 2021, Diaz Yanez et al 2019, Parkatti et al 2019, Krekula et al. 2018, Hagner 2018, Pukkala et al 2016 och 2014, Tahvonen & Rämö 2016, Tahvonen 2015, Udd & Rowell 2013, Knoke 2012, Hanewinkel 2001 för att nämna några.

Utöver detta har kontinuitetsskogsbruket en betydligt lägre total riskbild.

En för platsen naturlig vegetation i varierad struktur, ökar kraftigt resiliensen i skogen, då den är anpassad för vattentillgång, jordmån, klimat, vind, brand, sjukdomar, angrepp, inbördes dynamik mellan arter osv.

En ”funktion” vi måste förändra är att när en särskild metod att bruka skogen GER höga miljövärden, så ska inte risken finnas att fråntas brukningsrätten. Snarare, att det där implementeras ett fortsatt skydd mot kalhygge, men inte skydd mot det skogsbruk som tagit fram de höga miljövärdena.

En väl kompenserande ersättning för avsättningar är en viktig sak, men det stora skiftet är att börja tillämpa skogsbruksmetoder där brukandet i sig både ger god ekonomi OCH behåller skogens mångfald, dvs. där miljömålen kan uppfyllas i ”produktionsskogen”, och INTE endast genom avsättningar.

Det svenska skogsbruket måste reformeras i grunden, då det utgör ett hot mot klimatet och den biologiska mångfalden. Om vi ska nå våra klimat- och miljömål måste dagens kalhyggen och trädplantager upphöra och vi måste sluta omvandla skogar till engångsartiklar, förpackningar, biobränslen och elda upp vårt naturarv i förlegade förbränningsmotorer och värmeverk. Cirka 80 procent av det kol som idag tas ut ur skogen är i atmosfären inom två år. Jag vill därför framföra följande ståndpunkter kring skogsutredningen SOU 2020:73 Diarienummer M2020/01926

Skogsutredningen måste få bukt med kalhyggen och skövling av värdefull natur.

Vi har ett sargat skogslandskap i Sverige, kraftigt dominerat av enskiktade monokulturer i trakthyggesanda. Ca en tiondel lågpåverkade naturskogar och 0,3% urskog.
Samtliga FN’s 193 medlemsländer, inklusive Sverige, har skrivit på de Globala målen, där mål 15 i synnerhet adresserar skogen – ”Skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem”. Vid sammanställning hur det går så klarar Sverige i princip 2 av 14 miljötyper i art- och habitatdirektiven. Det är fjällbjörkskog och skogsbevuxen myr. Inte övriga 12.
Rödlistan talar sitt tydliga språk med 4 746 arter som bedöms rödlistade, varav 2249 är hotade. Den huvudsakliga orsaken är avverkning (så som vi gjort den), inräknat även naturstörningar såsom försurning, dikesrensning, markstörning, igenväxning, borttagning av död ved etc.
Av Sveriges produktiva skogsmark är endast ca 18% över 101 år. Ur ett biologiskt och artperspektiv är detta fortfarande en mycket ung skog. (Ca 63% av produktionsskogen är yngre än 61 år och 43% är under 41 år.) Vi tränger alltså i och med detta undan samtliga arter kopplade till äldre kontinuitetsskog.
Sammanfattning ur Naturvårdsverkets ’Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål 2021’ visar att trenden är negativ och att genomförda åtgärder inte tillräckligt stoppar förlusten av viktiga livsmiljöer i skogslandskapet.
”Förlust av kontinuitetsskogar, nyckelbiotoper och skogslandskapets gröna infrastruktur. Den pågående avverkningen av kontinuitetsskogar ger en stor negativ påverkan på skogslandskapets hotade arter.” Vidare ”Det behövs ökad kunskap och medvetenhet om att många naturvärden inte kan återskapas under överskådlig tid, och att värdena går förlorade om dessa skogar avverkas.”

Dagens kalhyggen och trädplantager äventyrar vår välfärd och framtid.

Skogsutredningen och de lagförslag som kommer av denna är en unik möjlighet att räta den slagsida mot intensivt och destruktivt skogsbruk som de stora skogsindustrierna idag står för. Det är en möjlighet att jämna ut spelplanen genom att gynna småbrukare som kämpar för att bruka sin skog hållbart genom kontinuitetsbruk och en möjlighet att ta stora steg mot att nå våra miljömål. Men det kräver att det svenska skogsbruket reformeras i grunden. Skogsbruket måste förändras för att vi ska ha en rimlig chans att uppnå Parisavtalets 1.5-gradersmål, våra av riksdagen beslutade miljömål och stoppa massutrotningen av biologisk mångfald. Bara genom en krisinsikt, ett i grunden förändrat förhållningssätt, reformerat skogsbruk och sammanhängande skydd av ekosystem kan Sverige uppnå våra klimat- och miljömål. Tiden är knapp och frågorna ödesavgörande.

Grundförutsättningarna för utredningens direktiv låser in skogsbruket i en linjär affärsmodell där cirka 84% av det som tas ut ur skogen går till förbränning eller övriga kortlivade produkter. Sedan 1950 har avverkningarna mer än fördubblats och sedan 1980 har de ökat med över 50%.Det är orimligt att planera för fortsatt ökande avverkning när vi inte når miljömålen kopplade till skogen. Kraven på vad skogen ska leverera är orimliga och resultatet av ett totalt misslyckande med att skapa en cirkulär ekonomi med affärsmodeller som kräver mindre, inte mer, råvaror.

Sverige avverkar flest träd per invånare i hela världen, men det mesta blir bioenergi eller kortlivade bulkprodukter med litet förädlingsvärde. Det strider mot regeringens industrialiseringsstrategi och ger så arbetstillfällen per avverkad kubikmeter.

Skog och övriga ekosystem är det snabbaste, billigaste och enda bevisade sättet att snabbt binda in koldioxid i stor skala. Om material från skogen i större utsträckning kan ersätta långlivade fossila eller energikrävande material kan en inbindning ske även i teknosfären under de kommande kritiska decennierna. Under omställningen till en hållbar välfärdsnation måste även en ökad andel av skogen få växa sig äldre så att vi snabbt kan binda in mer koldioxid helt utan nya tekniska investeringar.

Regeringen bör generellt avvisa krav som kommer av ökad avverkning, ökad intensitet, ökad produktionsvolym och istället anpassa skogsbruket till en modern ekonomi, med cirkulära flöden, högt förädlingsvärde, mer lokalt förädlat samt resilienta skogar, där turism, kulturliv, rennäring och biologisk mångfald är en integrerad del av den brukade skogen. 

Regeringen bör också förkasta stora satsningar på bioenergi. Jakten på massa till bränslen riskerar våra ekosystem och ger inte klimatnytta, utan är kreativ bokföring som tillåter utsläppsintensiva branscher att hålla på som vanligt. Om biogena utsläpp skulle räknas in i de nationella utsläppen som årligen redovisas av Naturvårdsverket skulle bilden av Sveriges utsläpp förändras radikalt. De biogena utsläppen har ökat lika mycket som de fossila utsläppen har minskat och Sverige ligger totalt sett därför kvar på samma utsläppsnivå som 1990.

Ser man skogens roll som större än att leverera råvaror till en helt ohållbar ekonomi, öppnas helt nya möjligheter att förena skogsbruk med miljönytta. Ett skogsbruk som inte bara minimerar skador utan som återställer ett sammanhängande nätverk av livsmiljöer som ger utrymme för rödlistade arter att existera även utanför formellt skyddade områden. Kalhyggesbruket är skadligt för både klimat- och miljö och förlegat. Jag tar bestämt avstånd från fortsatt utredande av mer snabbväxande eller gödslade planteringsskogsbruk till förmån för kontinuitetsbruk. Varsamt kontinuitetsbrukade blandskogar har större förutsättningar att klara klimatförändringar, skadeangrepp, stormar och många andra risker. De skapar också högre andel sågtimmer med bättre nettolönsamhet för skogsägare.

Jag avstyrker förslag 9.4 En växande cirkulär bioekonomi med bas i skogen 

Uttaget ur skogen har redan fördubblats sedan 1950 och ökat med 50% sedan 1980. Risken att ekosystemen pressas till kollaps, näringsbrist, artutrotning eller får ökad känslighet för klimatförändringar är redan för stor. 

Utredningens kalkyler visar redan att kraven på vad skogen ska leverera är orimliga. Varje kubikmeter som avverkas kommer leda till stora mängder uppeldad grot och kortlivade produkter som snabbt hamnar i atmosfären och fyller på dess koldioxidhalt. Dessutom finns det en motsättning i målet, en cirkulär ekonomi ska idealt inte behöva mer insatsvaror av vare sig fossila eller biogena material. 

Målet bör omformuleras till “Hur kan cirkulariteten och förädlingsvärden i ekonomin ökas så att ett ökat uttag av biomassa ej behöver ske?” 

Vad gäller att synliggöra bioekonomin (9.4.3) anser jag att även klimat- och miljöeffekterna ska synliggöras och att de biogena utsläppen av växthusgaser redovisas tydligt i all klimatstatistik. Det måste framgå om “minskade” utsläpp är en effekt av effektivisering och minskad belastning på miljön eller om fossilförbränning ersatts med biogen förbränning, för att styra politiken mot de mest effektiva lösningarna.

Jag avstyrker förslaget 10.2 Frivilligt formellt skydd som det huvudsakliga arbetssättet för skydd av skog

Denna metod har redan testats inom ramen för Komet, Riksrevisionen har visat att det inte är kostnadseffektivt. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och flera Länsstyrelser påpekar att det uppstår svårigheter att uppnå sammanhängande tillräckligt stora områden och med konnektivitet. 

Jag tillstyrker förslag 9.11.4 om att använda Sveaskog för att erbjuda ersättningsmark, men noterar samtidigt att deras markinnehav i områden med störst brister är begränsat. Jag vill också påpeka att precis som bioekonomiska krav på ständigt ökad produktion är orimliga är även kraven på Sveaskog orimliga. Om Sveaskog används för att generera samhällsnytta genom ersättningsmark och bildande av nationalparker och för att testa hållbara skogsbruksmetoder är det orimligt att samtidigt ställa ekonomiska avkastningskrav. Sveaskog gör större nytta genom att bidra till olika samhällsmål än som en liten rännil av kapital till statsbudgeten och kraven på avkastning riskerar att kraftigt minska nyttan av andra måluppfyllelser. 

Jag stöder Greenpeace krav på ett nytt ägardirektiv för Sveaskog:

1. Avskaffa utdelningskravet 

2. Ändra grundpremisserna i ägardirektivet så att utgångspunkten är bevarande och icke-exploaterande, kalhyggesfria användningar av skogen

3. Låt bevarandet av fungerande ekosystem samt miljömålen särskilt levande skogar, skyddad mark, myllrande våtmarker och levande sjöar och vattendrag vara ramvillkor för verksamheten.

4. Sveaskogs verksamhet måste bli urfolksinriktad och respektera samebyarnas rätt att bedriva renskötsel. All kalhyggesavverkning av hänglavsskogar och annan naturskog i Sápmi måste upphöra. 

Jag vill även påpeka i relation till 9.11.7 att naturvårdande skötsel bör öka i all produktionsskog så att en olycklig uppdelning i reservat där arter och människor är välkomna och produktionsskogar där tillväxt sätts före andra mål undviks.

Dessa var mina ståndpunkter kring skogsutredningen SOU 2020:73 Diarienummer M2020/01926

John Nyberg, skogsägare och egen företagare
Hölö