Öppet brev till Peter Helander (C)

Vad står ni?

2017-07-30

Hej Peter,

Jag som skriver till dig är en vanlig kvinna i Göteborg, två döttrar, make, är chef på en bokhandel till vardags. Skulle tro att jag är en av era typiska väljare om man ser till genomsnittet. Människor & miljö brinner jag för.

Idag går mycket av min tid till frivilligorganisationen Agape, jag hoppas du har hört om oss; vi hjälper de ensamkommande i Göteborg bland annat med att finna ideella familjehem. Min familj är idag ett sådant.

Jag vet att amnesti är ett starkt ord, jag vet att vi måste ha en balanserad och genomtänkt asylpolitik. Ordning och reda som det kallas.

Men det jag ser runt mig är allt annat än ordning och reda. Det är ett kaos där barn och unga är förlorarna. Jag ser ett civilsamhälle som går på knäna för att ta ett ansvar för barn som svenska samhället sviker. Vi kan mer, vi kan bättre än såhär.

1 mars  skrev ordförande i er Västeråskreds detta 

(http://www.vlt.se/opinion/debatt/centern-stoppa-utvisningar-av-ensamkommande-barn-och-unga)

Situationen för ensamkommande barn som har sökt asyl i Sverige är än värre. De befinner sig i en mycket otrygg situation, en situation som lätt skulle kunna göras mycket bättre. Centerpartiets Västeråskrets har därför bestämt att ge vårt stöd till nätverket Vi står inte ut – men vi slutar aldrig kämpa.
Vi kräver:
• Att stat och kommuner omedelbart stoppar omflyttningarna av ensamkommande barn och unga som befinner sig i asylprocessen, då många av dem mår fruktansvärt dåligt och behöver trygghet och stabilitet för att inte riskera att hamna i ett självskadebeteende.
• Att Migrationsverket fryser alla utvisningar för ensamkommande barn och unga omedelbart utifrån den rättsosäkerhet och brist på kunskap om barnperspektivet som råder på Migrationsverket.
• Att våra politiker tar beslut om amnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige mer än ett år.
Många ensamkommande barn går nu i skolan, har skaffat vänner och lär sig svenska och vill inget hellre än att få utbilda sig vidare och skaffa jobb och en trygg framtid i Sverige. Men deras liv börjar inte på riktigt förrän de har fått beslut om uppehållstillstånd. Det betyder också att de inte fullt ut blir en del av vårt samhälle förrän dess.
Vi har gått från en situation där lärare mött elever som suger åt sig kunskap och en vilja att bli en del av det samhälle de ser. Som rynkar sina pannor för att förstå och lära sig så mycket de kan, så enormt tacksamma att de fått en chans, till ett läge där allt rycks undan och de kastas tillbaks till vanmakt, oro och desperation - där lärare istället får möta elever som gått in i psykos, som sitter och skär sig på lektionerna och som försöker ta sina liv.
Det är så här vi får människor att bara bli en minuspost. Den investering i utbildning och omsorg för att få socialt trygga elever som skulle kunna bli Sveriges blivande läkare, snickare, ingenjörer, sjuksköterskor, företagare och lärare går helt upp i rök.
Det som händer nu ute i våra skolor påverkar inte bara eleverna som fått avslag - det påverkar även alla andra elever, engagerade lärare och människor som finns runt dem.Sverige står inför en akut brist på arbetskraft de kommande åren. Att utvisa unga ambitiösa människor till länder där de riskerar att dödas, torteras eller tvingas in i extrema terrorgrupper innebär inte bara krossade drömmar. Det är också ett enormt slöseri med den utbildning som Sverige gett dem.
Vi hoppas att många fler följer vårt exempel och ställer sig bakom de krav som vi och nätverket "Vi står inte ut - men vi slutar aldrig kämpa" framför.

Magnus Ekblad ordförande Centerpartiets Västeråskrets

 

Jag undrar nu hur ni i Centernpartiet i stort ställer er i frågan, och jag vädjar om att ni efter semestrarna med ny kraft går in i riksdagen och trycker på vår nya migrationsminister. Gör allt ni kan för att värna om dessa ungdomars liv, både för dem och för vårt gemensamma Sveriges skull. Jag och mina medkämpar i civilsamhället lovar att göra allt vi kan från vår sida. 

Men vi måste alla handla nu, det är en kamp på liv och död för många och deras tid rinner ur. 

 

Tack för din tid, Emma

Emma Salomonsson
Göteborg

Skriv för amnesti nu!

Detta är brev 17 av 44 i denna kampanj