Till dig politiker!

Vi skriver till dig för att vi vill att duska känna vår ilska och frustration! Men även veta vårt engagemang!

Vi är alla anställda på en kommunal skola och har arbetat inom skolan i allt från några år till över 30 år. Vi har olika befattningar inom skolan som ämneslärare, mentorer, assistenter, kökspersonal, skolledare och elevhälsopersonal. Vi har alltid känt att vårt jobb är ett av de viktigaste man kan ha. Det har också alltid varit det roligaste vi kan tänka oss, och så klart också mycket svårt och tufft.

Den största utmaningen kom för några år sedan när vi öppnade våra skolor, hem och hjärtan för den stora flyktingström som kom till Sverige. En dag blev vi ombedda att snarast starta en förberedelseklass, och två veckor senare välkomnade vi våra första ensamkommande elever tillsammans med en ny kollega som skulle undervisa dessa elever, i en nyrenoverad lokal. Det är nämligen så vi jobbar i skolan. Vi löser alla upptänkliga situationer till det bästa. Sedan dess har vi byggt två nya klassrum för våra förberedelseklasser som snart växte i storlek.

Våra elever i de ordinarie klasserna har tagit emot våra nya elever med öppna famnar. De har lyssnat till deras berättelser om hur de kom till Sverige och vår skola. Våra ensamkommande har stått på vår scen i vår Teater och läst dikter och reseskildringar ur sina livshistorier. De har välkomnats till kommunens fotbollslag, volleyboll-lag och basketlag, och i skolans fotbollslag är de oerhört framgångsrika och omtyckta.

De har kämpat för sina liv och i början av deras tid hos oss var det svårt. De var rädda, och hade återkommande panikångestattacker. Vår personal och våra andra elever fick snabbt lära sig hur vi hjälper dem bäst. Tillsammans har vi skapat trygghet!

Det har varit svårt för oss alla. Våra ensamkommande har kämpat med skolan, språket, rädslan och känslan av att vara ensam i allt detta nya. Vi vuxna har vänt ut-och-in på oss för att hjälpa dessa våra ungdomar att komma tillrätta i det nya landet, lära sig språket och nå gymnasiebehörighet. Vi har jobbat extra, vi har öppnat våra hem för dem och låtit dem träffa våra egna barn, vi har fått våra egna barn att hålla extra lektioner med ungdomarna. Vi har gjort allt i vår makt för att ingjuta hopp hos dem och hjälpa dem att klara ett liv i Sverige. Vi har gjort precis det som ni politiker ber oss om - Skapa en skola för alla! Och vi har lyckats!

Mitt i denna stolthet över vad vi tillsammans åstadkommit kommer så politikernas stora förakt för vårt arbete och ni gör det svårare, till och med omöjligt, för dessa elever att få stanna. Migrationsverket, en statlig myndighet som ni är ansvariga för, skriver upp deras ålder helt godtyckligt, utan att höra med oss som arbetar med dessa ungdomar dagligen, om hur vi upplever deras ålder. Sedan ger Migrationsverket, d v s i förlängningen ni politiker, ungdomarna avslag och besked om att de ska skickas tillbaka.

Detta är ett omänskligt beslut, att jämföra med baltutlämningen. Det är också helt obegripligt att vi ska lära våra elever om förintelsen för att det inte ska kunna upprepas, när våra politiker arbetar aktivt för skicka tillbaka ungdomar mot tortyr och död i ett annat land. Vad är det våra elever ska lära sig? Att det är tillåtet att skicka ungdomar i döden, om det är av ”rätt” anledning? Det är slutsatsen av ert agerande och av Migrationsverkets svar till en av våra ensamkommande, där det framgick att det är troligt att talibanerna skulle försöka döda även denna ugndom, men eftersom det inte var av religiösa skäl eller politiska, så saknades skyddsskäl.”

Hur ska vi förklara detta för våra elever? Hur ska vi förklara detta för någon?

Till sist undrar vi hur ni politiker kan påstå att ni vill uppvärdera läraryrket och öka lärares status, när ni så tydligt föraktar allt det arbete alla lärare har lagt ner. Lärarna har arbetat hårdare än någonsin tidigare för att hjälpa dessa elever till ett språk, och till gymnasiebehörighet, och nu när vi är framme vid målet, stolta och glada, då väljer ni att slå undan benen för våra elever genom godtyckliga beslut om bland annat ålder. Hur är detta att värdera lärares arbete? Det är ett hån mot allt vårt slit och mot det vi uppnått! Om ni vill visa respekt för lärare och annan skolpersonals arbete så måste det resultat som vi uppnår betyda något. Om vi har fått elever att nå gymnasiebehörighet, så måste de också få gå gymnasiet. Allt annat är att kasta både ungdomarnas slit och personalens hårda arbete i sjön.

Det finns så klart även andra skäl att låta ungdomarna stanna, t.ex. att vi saknar arbetskraft, och här finns det arbetskraft. Det är också en ekonomisk fråga, nu har vi satsat på dessa ungdomar, och alldeles strax kan de börja bidra till vårt samhälles utveckling. De är redo för detta och de vill. Men den största anledningen är så klart den humanitära. Den borde överväga alla andra skäl, men ni politiker blundar för människors lidande, om det inte ger er fler röster.

Det är ett hån mot lärarnas, skolpersonalen och elevernas arbete, att låta dem slita helt i onödan. Vårt arbete har inte varit någonting värt om dessa ungdomar ska leva eller troligen dö i ett samhälle där deras kunskaper inte gör någon skillnad.

Om ni vill stötta en skola med en lärarkår, som redan är i kris, behöver ni, alla politiker, aktivt visa att lärarnas och skolornas arbete gör skillnad och betyder något! Respektera våra resultat! Och vi hoppas innerligt att ni inser att högre lön inte är svaret på detta. Vi kan inte köpas!

Stolt men upprörd personal på Viksjöskolan, Järfälla kommun