Hej, Tomas!

Detta är faktiskt outhärdligt! Sverige har haft ett gott internationellt rykte när det gäller flyktingar och mänskliga rättigheter. Regeringens lagförslag om tillfälliga uppehållstillstånd och mycket starka begränsningar av möjligheterna till familjeåterförening, är motsatsen till vad jag så länge trott att vårt land står för.

Det är svårt att tänka sig att regeringen skulle leva i förhoppningen att situationen i flyktingarnas hemländer kommer att förbättras inom överskådlig tid. Säkert är man medveten om att konflikterna i Somalia, Eritrea och Afghanistan har pågått i årtionden, att Irak har varit instabilt större delen av tiden efter Saddam Husseins fall och att det komplicerade läget i Syrien inte lär kunna få någon lösning på mycket länge. Närvaron av den s k islamiska staten pekar inte heller fram mot någon fred.

Den otrygghet som tillfälliga uppehållstillstånd innebär är till skada både för flyktingarna och för Sverige. Den försvårar integrationen och lägger grund till ett permanent utanförskap. Att försvåra och i de flesta fall helt omöjliggöra familjeåterförening förvärrar situationen ytterligare. Särskilt svårt blir det för barnen, oavsett om de befinner sig i Sverige eller är kvar i hemlandet. 

Dessutom är risken överhängande att det som nu kallas en tillfällig lag i stället blir en permanent avhumanisering av den svenska asylpolitiken. Om borgerligheten vinner nästa val, är detta i det närmaste självklart;  men även om valutgången skulle bli en annan finns mycket som talar för att ditt parti också fortsättningsvis kommer att driva en utestängande politik. Dagens socialdemokratiska retorik lägger fokus på de svårigheter ett humant flyktingmottagande skulle medföra, inte på den fruktansvärda situationen i de asylsökandes hemländer. Detta bådar inte gott.

Överlag är jag är mycket oroad över utvecklingen i Sverige. I höstas bröts tillfälligt rasisternas mediadominans och en våg av mänsklighet bröt fram och dominerade press, radio och TV. Plötsligt fanns det hopp, och luften blev lättare att andas. Kort efteråt kom bakslaget, regeringens helomvändning och med den sorgen och skammen. Vad har hänt med mitt land? Hur kan vi behandla människor så här? Jag skäms verkligen. Och jag är inte ensam.

Snälla Tomas! Rösta nej till till de föreslagna inskränkningarna i asylrätten! Låt oss behålla rätten till familjeåterförening och permanent uppehållstillstånd för flyktingar och skyddsbehövande. Låt oss slippa skämmas!

Margareta Lundblad
Byholma