Hej,

Jag brukar inte göra sånt här, det vill säga skriva random brev till politiker. Men nu är det tydligt att vi måste gå över vissa gränser och kliva ut från de bekväma zoner som vi normalt befinner oss i. För att något MÅSTE hända.

Vi är många som nu senaste tiden sett sittdemonstrationer i England, sett utdrag från rapporter där fruktansvärda fakta skriker oss rakt i ansiktet. Vi har sett forskare som kedjat fast sig utanför banker, snyftandes. De forskarna har nu klivit ut från sina bekväma zoner och det är både skrämmande och hoppfullt på samma gång.

Vad ska vi göra? För en vanlig medborgare som jag, som de runt omkring mig, är hopplösheten påtaglig. Det är för lätt att bara köra på! INGENTING stoppar oss från att leva precis som vanligt. Köttet är billigt som vanligt. Det är rea på H&M som vanligt, en ofantlig mängd billiga kläder. Vi scrollar förbi annonser för resor som vanligt. Folk lägger upp bilder från Italien. Jag tycker det är otroligt skrämmande att klimatfrågan och alla flygresor som verkar stunda inte nämndes EN ENDA gång i alla nyheter om passansökningskaoset. Inte en enda gång, så vitt jag vet. 

Nu pratar jag om vanliga människors konsumtion och den måste förändras, men det är helt och hållet uppenbart att nästan ingen kommer göra det frivilligt. Och det är de stora penseldragen som ska ritas om, jag vet. Men nu MÅSTE vi få veta hur det här är tänkt att lösas.

JAG VET att det är komplext. Kanske den mest komplexa frågan som människan ställts inför. Ingen säger att det är lätt (Jag tror till och med att det antagligen är helt kört. Faktiskt). Problemet är ju att målet vi vill nå – en planet med stabilt klimat – är liksom osynligt, för många av oss (i Sverige iaf är det ”typ som nu”). Och därför klarar inte människor av att fajtas, för att målet inte syns.

Men forskarna är ju eniga och vi läser om orkaner, smältande is och permafrost som försvinner, oftare och oftare.  Och det är viktigt att förstå här att många är redo att göra förändringar! Jag sitter här och väntar på instruktioner! Alla kommer inte vara med på det och det är också lite av min poäng – och det här vet du naturligtvis – vi måste ha krav på oss. Någon (någon regering, något företag, någon union), måste sätta ner foten. Få skit, protester, kritik – och göra det ändå! Varför har till exempel inte alla hus i hela Sverige solceller på sina tak än? Det skulle aldrig gå kanske du tänker – men det är ju den tankegången som är absurd? Ska vi låta planeten gå över i permanent kaosläge för att folk tycker att det är oestetiskt med solceller? Eller att vindkraftverk låter lite och skymmer utsikten?

Vi alla borde ha massiv, ren panik just nu. Jag tror att om två år eller något kommer många undra varför de inte spenderade fler dagar sittstrejkandes eller skrivandes brev till random politiker.

Snälla, snälla börja besluta om lösningar.

Med vänlig hälsning

Signe Hagerman

Södermalm, Stockholm