Till statsråd Romina Pourmokhtari,

För att leva hållbart behöver vi andra färdigheter än de vi har idag. Det enklaste exemplet är en cykel - en del av en hållbar framtid är att kunna välja cykel istället för bil när det är rimligt, och cyklande har samtidigt många fördelar för bl.a. människors hälsa. Dessutom fungerar en cykel även vid energibrist, eller på platser där bilar inte kan ta sig fram. Men ingen som kör bil idag kan välja cykeln istället om de inte lärt sig att cykla.

Att lära sig att cykla är en del i en hållbar och resilient omställning, och det finns många andra färdigheter som på samma sätt behövs i en hållbar framtid, men som vi inte kommer att lära oss automatiskt i dagens samhälle.

Det talas idag mycket i Sverige om en hållbar omställning som inte ska påverka människors liv, men det anser jag är en farlig retorik. Vi lever i en föränderlig värld. Konsekvenserna av klimatförändringar är globala även om de fördelas olika, alla påverkas på något sätt och även Sverige påverkas av kriser i andra länder.

I Sverige har vi dock under lång tid kunnat obehindrat konsumera många varor och tjänster, och det finns en risk att många saknar färdigheter att ta hand om sig själva om systemet ändras. Det finns också risk att vi som vant oss vid det system vi har idag, med alla dess baksidor, känner ett motstånd mot en omställning till en hållbar värld just för att vi inte kan se hur vi ska klara oss i den. 

Det är viktigt att människor ges personlig agens i en stor omställning, och det finns en påtaglig risk att det som inte görs med oss upplevs göras mot oss istället. 

Vi behöver ett politiskt ledarskap som bjuder in människor att vara en del i en omställning. Människor behöver bjudas in att lära sig nya förmågor som gör att vi dels är redo att på kort tid ändra beteenden om vi upplever allvarliga störningar i system som upprätthåller vår livsstil, och dels på sikt kan känna oss hemma i ett samhälle som inte bygger på överkonsumtion av råvaror och resurser. Det kan i princip behövas en folkbildningsrörelse, något som skapar och positiva vägar framåt för alla människor oavsett startpunkt, och samtidigt nya gemenskaper som hjälper oss att ta oss igenom kommande kriser.

För mig är hållbara förmågor också en frihetsfråga, och något som gör att människor kan leva upp till sin fulla potential. Vi behöver bli mindre beroende av de konsumtionsmönster som uppstått under de senaste decennierna, och istället bli medskapare till en hållbar framtid.

Snälla Romina, hjälp oss att hitta vägar framåt tillsammans.

Med det sagt, nedan är ett meddelande från Naturskyddsföreningen om att tiden är knapp:

Tiden för att avvärja en allvarlig klimatkris är kort och fönstret minskar snabbt. IPCC har pekat ut åren fram till 2030 som helt avgörande.

Det innebär att den klimathandlingsplan regeringen snart ska presentera kommer avgöra om Sverige klarar av att ta sin del av ansvaret för genomförandet av Parisavtalet och bidra till en planet med friska ekosystem.

Det här måste klimathandlingsplanen leverera:

- Behåll existerande klimatmål till 2030. Om en revidering sker måste den innebära att ambitionsnivån skärps.
- Tillräckliga utsläppsminskningar för att nå målen.
- Accelerera Sveriges omställningstakt avsevärt de närmsta åren.
- Öka takten i utbyggnaden av förnybar energi och energieffektivisera mera.
- Ställa om transportsektorn.
- Öka kolsänkan på ett hållbart sätt.
- Visa ledarskap för industrins omställning.
- Säkerställa att finansiella flöden bidrar till att nå klimatmålen.
- Införa mål och styrmedel för de konsumtionsbaserade utsläppen.

Rättvis omställning, som både minskar utsläppen tillräckligt och bidrar till acceptans för åtgärder, är en grundpelare som måste genomsyra politiken.

Omställningen måste vara snabb och omfatta alla samhällssektorer. Regeringens klimathandlingsplanen måste leverera utsläppsminskningar så att vi når alla svenska klimatmål, med särskilt fokus på 2030.

Vi är redan i elfte timmen. Därför behövs en kraftfull politik och konkreta åtgärder.

Allt gott,
Veine Haglund
Stockholm