Öppet brev till Romina Pourmokhtari, Klimat- och näringslivsdepartementet
En desperat bön om en klimatpolitik som utgår från mål om överlevnad imorgon, inte pengar idag
Till statsråd Romina Pourmokhtari,
Tiden för att avvärja en allvarlig klimatkris är kort och fönstret minskar snabbt. IPCC har pekat ut åren fram till 2030 som helt avgörande. Mål som ligger längre fram i tiden är helt enkelt inte tillräckliga.
Vi som orkat läsa rapporterna vet hur illa det är. Klimatpolitiken handlar inte bara om att undvika skogsbränder, översvämningar och skador på infrastrukturen - där är vi redan. Det handlar om att inte behöva se barn svälta ihjäl när större och större delar av världens skördar antingen torkar ut eller ruttnar bort. Det handlar inte om någon framtida generation om hundra år - det handlar om våra barn.
Det ser ärligt talat redan jävligt mörkt ut, och ofta vill jag ge upp. Men jag kan inte se mina fyra syskonbarn i ögonen, berätta för dem att de kan vara den sista generationen på planeten, och sen berätta att jag gett upp hoppet och att de får klara sig själva. Jag måste fortsätta kämpa för varje liv som går att rädda, varje dag längre vi kan leva, varje kvadratmeter av mark vi kan bevara. Annars är jag ingen människa, utan bara en liten lort, för att citera Astrid Lindgren.
Det akuta läget innebär att den klimathandlingsplan regeringen snart ska presentera kommer avgöra om Sverige klarar av att ta sin del av ansvaret för genomförandet av Parisavtalet och bidra till en planet med friska ekosystem.
Det här måste klimathandlingsplanen leverera:
- Behåll existerande klimatmål till 2030. Om en revidering sker måste den innebära att ambitionsnivån skärps.
- Tillräckliga utsläppsminskningar för att nå målen.
- Accelerera Sveriges omställningstakt avsevärt de närmsta åren.
- Öka takten i utbyggnaden av förnybar energi och energieffektivisera mera.
- Ställa om transportsektorn - både genom elektrifiering och ökad kollektivtrafik som folk har råd med
- Öka kolsänkan på ett hållbart sätt - även skogsindustrin måste inse att de inte kommer att tjäna pengar om all skog brinner ned.
- Visa ledarskap för industrins omställning.
- Säkerställa att finansiella flöden bidrar till att nå klimatmålen.
- Införa mål och styrmedel för de konsumtionsbaserade utsläppen.
Att inte agera tillräckligt för en snabbare minskningstakt av utsläppen nu leder till mycket allvarligare samhälleliga och miljömässiga effekter och kostnader längre fram. Rapporter från IPCC, Klimatpolitiska rådet, Naturvårdsverket och den samlade forskningen pekar på vikten av stora utsläppsminskningar i närtid.
EU:s klimatlagstiftning ger inte effekt förrän om flera år och är inte heller tillräcklig för att klara 1,5-gradersmålet.
En ambitiös klimatpolitik har stöd i näringslivet, hos myndigheter och en majoritet av svenskarna.
Omställningen måste vara snabb och omfatta alla samhällssektorer. Regeringens klimathandlingsplanen måste leverera utsläppsminskningar så att vi når alla svenska klimatmål, med särskilt fokus på 2030.
Vi är redan i elfte timmen. Därför behövs en kraftfull politik och konkreta åtgärder. För mina syskonbarn, och för alla andra barn som ser sin framtid rusa mot ett klimathelvete och undrar vart f*n vuxenvärlden tog vägen.
Anneli Persson
Uppsala