Hej Hanif Bali,

Jag skriver till dig för att du har ett fint efternamn. Bali. Dit har jag alltid velat resa och även om du inte kommer alls från Indonesien så tänker jag att om du och jag skulle vilja åka dit, nej, inte tillsammans alltså, utan var och en för sig så skulle det antagligen vara möjligt. Men vad vet jag, du kanske inte alls är så fri att resa som jag. Du kanske precis som många andra flytt från ett land just för att det är omöjligt för dig att vara kvar och nu inte alls är säker någonstans utanför Sveriges gränser.

Vad vet jag. 

Något jag vet är att min pappa flydde från ett hemskt krig i Latinamerika när han var 16 år. Du vet ett sånt som man ser bilder ifrån som man önskar att man aldrig sett. Han pratar aldrig om det, sen han kom till Sverige. Han hade turen att även två av hans lillebröder kom till Sverige. De pratar aldrig om kriget med oss, vi som är brödernas barn, som nu är vuxna och har egna barn. Men vi vet att det är väldig tur att de fick återförenas, så att några av de svårigheter de mött i Sverige, kunde mötas tillsammans. Idag är rätten till återförening av familjemedlemmar är hotat, och det gör mig ledsen för jag vet att om min pappa kommit hit idag hade eventuellt hans hela liv gått åt till att oroa sig för sina småbröder och för de hotfulla situationer de befann sig i. För deras liv.  För de som drabbas allra värst är barnen.

Jag vädjar till dig att använda din röst som riksdagsledamot för barns och vuxnas rätt till familjeåterförening och att få slippa leva i ovisshet om sin framtid. Rösta nej till den tillfälliga lagen.

Amanda Larsson
Stockholm