Hej Aron,

Jag som skriver till dig är engagerad i rörelsen #vistårinteut, en partipolitiskt oberoende rörelse med en åttatusenhövdad kärna av professionella och ideella som i sina uppdrag dagligen möter ensamkommande barn och unga. Jag skriver till dig därför att jag arbetar på ett boende för ensamkommande ungdomar och jag är förtvivlad över den situation Sverige och Migrationsverket har försatt dessa unga i, genom alltför långa asylprocesser, rättsosäkra bedömningar och att kräva att ungdomarna genomgår kränkande åldersbedömningstester som man redan ser inte är tillförlitliga eller är tillräckligt utvärderade. 

Jag har sett hur unga, livskraftiga och mycket målmedvetna ungar förvandlats till en skugga av sig själva då de förtärs av denna väntan på besked, och hur de oroas av dessa ständigt ändrade regler. De vet inte om de skall förbereda sig på att leva eller dö. För jag lovar dig, de allra flesta av dessa ungdomar har inte vuxit upp i det land de nu skall deporteras till. De har inga nätverk, ingen familj och de vet att som "europifierad" afghan är du en måltavla för både lokalbefolkning, regeringssoldater och talibaner. Man ser dem som förrädare. De vet att de kommer att behöva fly igen (vilket forskning också stöder, inom två år är 80%av "återvändare" på flykt igen). 

Jag har också en pojke boende hemma hos mig. Han tillhör folkgruppen Hazara och är uppvuxen i Iran. Han flydde till Sverige för att undkomma Iransk polis som redan en gån deporterat honom till Afghanistan för att han vägrade skriva på kontrakt att bli barnsoldat för iranska armen i det syriska kriget. 

Han har arbetat sedan 10-års åldern, har bara gått i skolan några få år och har hela livet levt som papperslös i Teheran.

Han kom till Sverige efter att varit på flykt i mer än ett år, han har gått till fots genom i stort sett hela Europa. När han kom hit blev han varmt välkomnad och han kände för första gången ett hopp om att leva till vuxen ålder. Han var så glad över att få lov att börja skolan, drömmen om att bli barnpsykolog började spira. 

Efter ett års väntan fick han avslag och blev åldersuppskriven, från femton till nitton år. Han förstod ingenting. Hur kan ni veta att jag är nitton, frågade han förtvivlat, varför tror ni inte på vad min mamma har sagt?? -Du har inga papper, då är du nitton fick han till svar från migrationshandläggaren. 

Han fick med en veckas varsel lämna den enda trygga plats han hade, sitt boend. Han förlorade sin Godeman och visste inte om han skulle kunna gå kvar i skolan eftersom han inte hade en aning om var det vuxenboende han nu skulle tvingas bo på var beläget. Då bad han mig om hjälp och sedan dess bor han hos mig. 

För tre veckor sedan kom besked på vårt överklagande, pojken fick sitt ärende tillbakaskickat för ny utredning pga av uppenbara brister i utredningen och han fick med omedelbar verkan tillbaka sin ålder. Nu börjar allting om, nya socialsekreterare, ny åldersutredning, ny väntan. Pojken orkar inte mer. Han drömmer om att en enda gång få vakna utan oro och ångest. Han vet att han vid en ålderstest nu kommer att vara 17+ eftersom systemet redan har havererat och väntetiderna är oändligt långa. Han vet att systemet är så osäkert att det när man är 17 kommer att negativt resultat. Han vet att han precis fyllt 15 när han uppgav sin ålder vid ankomsten. Han vet att Migrationsverket kommer att använda den ålder som testet (kanske) visar vid testdatumet och säga att han har ljugit om sin ålder. Han vet att han sannolikt inte har någon chans såsom systemet fungerar idag.

Så jag ber dig att hjälpa oss att försöka övertyga Migrationsverket och Regeringen om att den osäkra och orimliga hanteringen av barn och unga ensamkommande flyktingbarnen måste upphöra!

#vistårinteut kräver
1 Att stat och kommuner omedelbart stoppar omflyttningarna av ensamkommande barn och unga som befinner sig i asylprocess, i suicidpreventivt syfte.
2 Att Migrationsverket fryser alla utvisningar för ensamkommande barn och unga omedelbart utifrån den rättsosäkerhet och brist på kunskap om barnperspektivet som råder på Migrationsverket.
3 Att våra politiker tar beslut om amnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige mer än ett år.

Ensamkommande barn och unga befinner sig just nu i en extremt utsatt situation och det blir bara värre. Nu rådande övergripande riktlinjer och praxis ställer ensamkommande barn och unga utan den omsorg och det skyddsnät som ett svenskt barn i motsvarande ålder skulle ha haft.

Amnesti betyder i sin renaste form nåd. Vi ber regering och riksdag att visa nåd mot våra ensamkommande barn och unga. Vi anser att de har lidit nog och kämpat klart. Nu behöver de ett liv i trygghet så att de kan bidra till bygget av vårt fantastiska land precis som alla andra barn och unga i Sverige.
Humanitärt är det en tragedi att vi deporterar barn och unga till några av de absolut farligaste länderna i världen. Afghanistan, Irak och Somalia är länder som samtliga placerar sig bland de sju värst terrorutsatta på Global Terrorism Index 2016. När det gäller Afghanistan, varifrån de flesta ensamkommande kommer, konstaterar FN:s organisation på plats (UNAMA) att 2016 blev det värsta året någonsin när det gäller antalet civila offer. UD avråder svenskar från alla resor dit och Amnesty konstaterade att säkerhetsläget i Afghanistan nu är så dåligt att inga flyktingar bör sändas tillbaka dit.

Jag vill att du verkar för att Sverige snarast tar beslut om amnesti för alla barn och unga som varit i Sverige mer än ett år.

Mvh

Magdalena Runeson

Ungdomshandledare och frivilligförälder
Göteborg