Jag skriver till dig för att du sitter i riksdagen. Jag är en av dem som 2015 öppnade mina armar för de ensamkommande barnen. Nu vill jag att du respekterar de insastser jag gjort och låter ungdomarna stanna kvar i Sverige. Jag vill också att du ser till att barnkonventionen inte bara blir vackra ord utan att den också får en framträdande plats i mitt Sverige. Därför vill jag att du läser nedanstående texter ordentligt och reflekterar över innebörden.
Myndigheter, riksdag och regering måste redan nu överväga hur barnperspektivet ska tillämpas när det gäller barn och unga i migration.
FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling 1989. Sverige ratificerade den 1990. Efter trettio år har riksdagen beslutat att barnkonventionen blir lag 2020.
Fyra huvudprinciper är vägledande för hur hela barnkonventionen ska tolkas:
Mycket arbete måste göras fram till 2020. Just nu pågår en kartläggning av hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med barnkonventionen.
Alla myndigheter ska tillämpa barnperspektiv i alla regler och riktlinjer. Det är viktigt att lagar och regler utformas tydligt så att godtycke omöjliggörs.
Barn i migration är en extra utsatt grupp. De har inte själva valt att vara migranter. Hur barn tas om hand avgör ett samhälles grad av humanitet.
Den tillfälliga begränsningslagen, som presenterades för tre år sedan, innebar att asylskälen ”synnerligen och särskilda ömmande omständigheter” och ”övrigt skyddsbehövande” togs bort. Enligt Migrationsverket minskar detta möjligheten att ta hänsyn till barns behov vid t.ex. sjukdom.
Vi anser att
- Alla barn ska ha rätt till förskola, skola, hälso- och sjukvård
- Alla barn ska ha rätt till en rimlig ekonomisk standard
- Hänsyn ska alltid tas till barns egna asylskäl
- Hänsyn till barns fysiska och psykiska hälsa ska tas inför beslut om uppehållstillstånd.
- Alla barn har alltid rätt till föräldraåterförening, och lagar och förordningar ska utformas så att denna underlättas
Staten måste ge kommunerna resurser att ta hand om ensamkommande ungdomar på ett sätt som gynnar deras studier.
Upp till 9 000 ensamkommande kan komma att få uppehållstillstånd för gymnasiestudier. När de fått sina sista fyra siffror har de samma rättigheter som svenska ungdomar. Att stödja ungdomarna så att deras integration blir så smidig som möjligt ligger i samhällets självbevarelsedrift – annars ökar risken för ett liv på gatan.
Tyvärr är regelverket inte utformat för att stödja ungdomarna att uppfylla lagen och lyckas med sina studier. I många kommuner har det varit svårt för dem att få ut den dagersättning de har rätt till. De som inte har turen att ha fått fast sovplats snurrar runt mellan kyrkor, kompisar, gatan.
Det räcker inte att en kommun ordnar tak över huvudet nattetid för ungdomarna. Det måste komma till ett inneboendesystem, integrerade studentbostäder, fadderhem, stödfamiljer med mera.
Därtill kommer de minst 4000 ungdomarna som inte omfattas av gymnasielagen. De flesta föredrar att leva på gatorna i Sverige framför att leva på gatorna i Afghanistan. Även med starkt ökade resurser till gränspolisen kommer det att ta många år innan Sverige tömts på dem. Stöd med mat och sovplats från frivilligorganisationer kan hålla dem borta från kriminalitet, droger och prostitution.
Civilsamhället har redan gjort oerhört mycket för ungdomarna. Det kan göra ännu mer, men behöver då administrativt och ekonomiskt stöd.
Barn har rätt till båda sina föräldrar. Med barnets bästa för ögonen måste båda föräldrarna få möjlighet att leva med sina barn.
I julveckan påminner vi oss om familjen som flydde från Betlehem till Egypten. För dem var det en självklarhet att hålla ihop. De egyptiska migrationsmyndigheterna tycks ha haft samma uppfattning.
Med de långa handläggningstider vi har haft de senaste åren är det några som har bildat familj i Sverige och fått barn. Ett barn har rätt till nära och goda relationer till båda sina föräldrar. Att då utvisa den ena föräldern (vanligen pappan) till ett land i krig och konflikt för att denna därifrån ska ansöka om familjeåterförening är att gå emot barnkonventionen.
FARR har i sin rapport När lagen splittrar listat hinder för familjeåterförening. Där tas upp bland annat avsaknad av ambassad i hemlandet, svårigheter att få visum till ett land med ambassad, kostnaderna och långa handläggningstider, upp till tre år. Därtill kommer hårda krav på att partnern i Sverige ska ha hög inkomst och stor bostad.
Barnet, vars pappa utvisas till t.ex. Afghanistan, kommer inte att se sin far på i bästa fall tre år. Till att börja med har han fått återreseförbud till EU på upp till fyra år. Ekonomiska skäl och säkerhetsläget kan göra det mycket svårt att nå en ambassad. Har fadern individuella hot mot sig (vilket är vanligt) eller om han bara har otur så kommer han kanske aldrig tillbaka – barnet har blivit faderslöst.
Att låta dessa fäder få stanna i Sverige utgör ingen stor belastning för mottagningssystemet. De har redan kommit en bit på sin integration och bör ganska snart kunna komma i arbete. Modern och barnet får en bättre psykosocial situation vilket är socioekonomiskt gynnsamt på lång sikt.
Nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! har 21 000 medlemmar. Vi anser att den tillfälliga begränsningslagen måste bort, och att utvisningar av barn och unga till länder i krig och konflikt måste stoppas.
Barnkonventionen måste omfatta alla barn DN Debatt 18.7.2018 Anna har bott hela sitt liv i Sverige - är det verkligen barnets bästa att utvisa henne till en diktatur? Dagens Juridik 6.12.2018
Varför måste tillfälliga lagen bort? Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar 30.11.2018
Förteckning över rapporter om asylpolitiken