Hej Roger,

Jag som skriver till dig är engagerad i rörelsen #vistårinteut, en partipolitiskt oberoende rörelse med en åttatusenhövdad kärna av professionella och ideella som i sina uppdrag dagligen möter ensamkommande barn och unga.

Mitt engagemang för flyktingarna, som kom till Sverige 2015 började våren 2016 genom att jag blev aktiv i Medmänniska.nu i Vellinge kommun. Mitt engagemang blev större när kommunen började skicka iväg de ungdomar som blev åldersuppskrivna. På så sätt kom J att flytta hem till mig. J kom till Sverige i juni 2015 och väntar fortfarandepå beslut. Under tiden har han läst in grundskolan och till hösten börjar han på gymnasiet, på industritekniska programmet, utbildning till svetsare. 

J's far är död och J förlorade kontakten med sin mor under flykten. J är född 2000 men har inga papper på det. Papperna finns hos modern. Detta är lite om J' s bakgrund. Hoppas du har möjlighet att förstå min oro för att J inte ska få stanna i Sverige. Det är något som jag inte ens orkar tänka. 

För mig är deportationerna av dessa ungdomar obegriplig både ur humanitär och ekonomisk synpunk. T.ex. J om tre år är han svetsare och det är en yrkesgrupp som det redan nu är efterfrågan på. Samma gäller flertalet avdesa ungdomar. De kommer snart att kunna bidra till Sveriges utveckling. Att skicka iväg dem är lite som att fälla ett fruktträd när det börjar bära frukt.

Jag vill att du verkar för att Sverige snarast tar beslut om amnesti för alla barn och unga som varit i Sverige mer än ett år.

Kristina Zanotti
Höllviken