Hej Hannah!
Jag tycker att ditt engagemang som lärkvinna är så himla inspirerande! Det finns en fin vardagssolidaritet i det. Det jag undrar över är om din solidaritet också räcker till för flickor som har svart hår och bruna ögon? Eller om du alls vet om vad migrationsverket sysslar med år 2017. Det är inte alls detsamma som de gjorde för några år sedan, nämligen. Dagens handläggare på MV utsätter i stor utsträckning asylsökande för extremt kränkande och förnedrande behandling. Igårkväll kom ett avslag mot två tonårsflickor som flytt misshandel och fångenskap, när jag läste delar av deras avslag blev jag så arg att jag knappt kan formulera mig.

De har båda tillbringat uppväxten inlåsta och misshandlade, frånsett sjukhusvistelser, och såldes i unga år till sin styvmammas ädlre släktingar, en klan med talibantraditioner som nu till vissa delar befinner sig i Ukraina. Flickorna flydde till en ukrainsk polisstation, där de blev hämtade av familjen som polisen ringde dit. I avslaget från migrationsverket står det att den minderåriga tonårstösen "borde ha gått till en annan polisstation". Hon har nu, efter ett par år i "trygghet", på flykt, fyllt 18. Därför utvisas hon med 4 veckors verkställighet. Lillasyster som är 16 blir utvisad med 5 månaders verkställighet. man får inte utvisa barn utan ett ordnat nätverk i mottagarlandet men om 5 månader kommer storasyster att räknas som ordnat mottagande. Förstår klanen det kommer de att vänta med att verkställa dödsstraffet av storasyster tills lillasyster också är på plats, eftersom lillasyster kommer få stanna i Sverige om storasyster hinner bli mördad inom 5 månader.

Den cynism som genomsyrar formuleringarna i hela avslaget gör mig fullständigt mörkrädd. Det finns ingenting rättssäkert eller proffesionellt över bemötandet. Jag blir iskall och rosenrasande på samma gång när jag får läsa det hån som flyktingar möts av i intervjusituationer hos migrationsverket.

Med en karl från Värmland hoppas jag att du läser NWT. Det finns en debattartikel där som ni alla borde läsa i ditt parti.

https://nwt.se/asikter/insandare/2017/12/08/lofven-spelar-hatarna-i-handerna


Jag önskar att någon av er kunde öppna öronen nog för att lyssna på Malin. Hon är i vanliga fall en väldigt sansad person, jag har aldrig sett henne så arg. Men jag har också sett transkriberingarna av de samtal hon har varit på hos migrationsverket denna veckan. Så jag är också arg. Jag var väldigt arg i våras också, när de ungar jag undervisat som redan sommaren 2016 sattes på ett plan till Kabul, dog. Jag var fruktansvärt arg. Nu har ilskan lagt sig, bara sorgen är kvar. Farriba ville bli läkare, hon hade blivit en fantastisk tillgång om hon fått stanna. Hon var en fantastisk tillgång den tid hon var här. Jag bär sorgen efter henne och hennes bedårande lillebror med mig, minnet av små händer innanför mina, pensel, vattenfärg. Och den sorgen ekar när jag ser Malins avslutande ord på alla inlägg hon gör numera. #hainteihjälminunge

Läs hennes öppna brev till din chef, snälla! Läs det och se srgen bakom vreden.

Sofia Lilja

Visby