Hej Nyanko!

Jag skriver till dig för att jag aldrig hört dig tala om biologisk mångfald. Det kanske du har gjort, men jag har inte hört det, och det hör i alla fall inte till vanligheterna att du tar upp biologisk mångfald i dina tal.

Under corona bildade vi en grupp som gjorde utflykter varje tisdag till något naturreservat. Kvinnor. Pensionärer.  Vi åkte var och en i egen bil, vilket inte var bra för miljön - numera samåker vi - men det var så viktigt för oss att träffas och komma ut. Vet du, Saboni, jag tackar corona för dessa utflykter!

Vi har nog provat alla vandringsleder som finns några mil runt Norrköping och alla naturreservat. Vi har badat i små sjöar (näck) medan en storlom tittat på oss. Vi har plockat blåbär och svamp. Vi har glatt oss åt blommor och mossor och fjärilar och fåglar och träd. Naturen är fantastisk.

Men vi har också vandrat genom kalhyggen med stubbar och marken sönderkörd av stora maskiner och risiga skogar med bara gran-gran-gran. 

Nyanko! Jag vet inte om du har tid att gå i skogen. Jag skulle vilja uppmana dig att sätta på dig kängor, hänga på dig en ryggsäck och ge dig ut i en gammal, orörd skog, gå goch gå och till slut sätta dig vid en strandkant med en termos kaffe och en äggmacka. Titta. Lyssna. Lukta. Då skulle du förstå. Då skulle du förstå hur viktig skogen är för oss människor. Att vi inte kan skövla och exploatera. Att inte skogsbolagen kan få styra och ställa som de vill. Att vi MÅSTE ta miljöhänsyn. Att vi måste spara på natur. Spara den för oss själva och kommande generationer, spara den för djur och växter. 

Skogen suger upp koldioxid. I Storbritannien låter man områden (t.ex. golfbanor) växa igen som en miljöåtgärd för att binda koldioxid och öka den biologiska mångfalden. Det skulle vi också kunna göra. Och framförallt måste vi stoppa dessa jättelika kalhyggen som läcker koldioxid. 

Jag vädjar till dig Naynko! Bry dig om skogen! Bry dig om naturen! Bry dig om biologisk mångfald! Jag ska lyssna noga nästa gång du håller tal!

Barbro