Jag hoppas och tror att tillräckligt många politiker på Ekerö är tillräckligt kunniga och pålästa för att kunna genomskåda de falska argumenten för tiggeriförbud och rösta nej till förslaget.

Svenska staten har ju ratificerat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och rättigheterna ska gälla alla, överallt och alltid. Kommunerna har därmed en skyldighet att arbeta i den andan. 

Bakgrunden till att romer tigger är ju den månghundraåriga diskriminering som de utsatts för och utsätts för i olika grad i olika länder. De behöver  kämpa för sin överlevnad varje dag. I dag. I morgon. Nästa dag. De som reser i världen vet att det finns många som försöker överleva genom att be om allmosor. Det finns betydligt sämre alternativ för individen och för samhället nämligen kriminalitet och prostitution. I Köpenhamn har man fått mer av det efter att man infört tiggeriförbud där.

Att be om hjälp i en nödsituation är en mänsklig rättighet. Att sitta still med en pappersmugg är inte en ordningsstörning i lagens mening. Sedan är det ju fritt för den som vill att ge en gåva och den som inte vill ge kan låta bli. Svårare än så är det inte. 

Sedan har vi medlemskap i EU och EU-medborgare har rätt att röra sig fritt och vistas i tre månader i landet utan tillstånd. I en rapport från Johanna Westeson, sakkunnig på Amnesty, säger Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Nils Muiznieks, att ”förbud mot tiggeri är per definition diskriminerande och att de bottnar i djupt rotade negativa föreställningar om hemlösa personer och de svårigheter de lever under och den diskriminering de tvingas utstå”. Han har beskrivit tiggeriförbuden som ”försök att kriminalisera romers närvaro i offentliga rummet”. 

Enligt samma rapport konstaterar Magdalena Sepúlveda, FN:s särskilda rapportör om extrem fattigdom och mänskliga rättigheter, att ”kriminalisering av tiggeri strider mot principerna om jämlikhet och icke-diskriminering i och med att de öppnar för en godtycklig tillämpning av lagen och att de ökar risken att fattiga personer utsätts för våld och trakasserier”. Därigenom påverkar förbudsbesluten att en del anser sig ha rätt att ta lagen i egna händer och begå kriminella handlingar. Det har hänt i t ex Eskilstuna.

Ekerö kan, om ni vill, bli ett föredöme genom att i stället bygga långtidshärbärgen för hemlösa svenskar och besökare. Där kan kommunen och civilsamhället samarbeta. Tiggarna behöver inte ha olagliga bostadsplatser eller parkeringar. Polisens resurser frigörs. Myndigheternas kontakter och kunskapsinhämtning underlättas. Tiggarna får tillgång till vatten och sanitet. Ett sådant boende påvekar hälsan positivt och gör det mer möjligt att lära sig mer svenska och att söka arbete. Ett lokalt tiggeriförbud har ingen sådan positiv effekt. 

Med medmänskliga hälsningar

Ingvar Graflund
Västerås