Hej Romina!

Att sedan upplysningen om och om igen, generation efter generation i naiv hybris utnämna sin egen art till skapelsens krona, att särskilja sig och sätta sig över andra arter, är att förblindad ta avstånd från, och tvinga andra att särskiljas från sin mänskliga rätt till sitt ekosystem, sin historia, sin givna plats och tillhörighet, sina mänskliga behov och sitt flöde av naturlig gratis(!) energi. Det är kanske dags för ett andra vågens upplysning, det är kanske dags för det kunskaps-paradigm som kommer att krävas av oss för att vi någonsin ska lyckas förena våra naturliga mänskliga styrkor; vår naturliga energi, drivkraft, grit, kreativitet och metakognition,  med de fantastiska upptäckter och uppfinningar vi hittills åstadkommit.

Nuvarande ideologier vidmakthåller (omedvetet så klart) en dualism och separation mellan olika naturliga energikällor, varav spannet/förbindelserna mellan våra kognitiva outnyttjade förmågor är en del av dem). Utan tillgång till vårt naturliga ekosystem, kommer vi aldrig att lyckas "låsa upp" dessa högre nivåer av medvetande, dvs levla upp rent utvecklingsmässigt. Att förstå mörk materia och andra naturliga, komplexa system? Inte möjligt ifall vi inte har tillgång till och är medvetna om vår egen natur, vår egen plats i vårt ekosystem här på jorden, stärka kopplingarna mellan BÅDA våra hjärnhalvor, få upp ögonen för vår egen naturliga kognitiva potential. Först då kan vi förhålla oss till och förstå/levla upp till nästa ekosystem, och därefter nästa ekosystemet o.s.v..

För att detta ska bli möjligt måste ledarna vakna och se sina/de omedvetna avsikter som de är en del av (många goda människor/avsikter har nudgats in i av det kollektiva omedvetna och till slut ofrivilligt internaliserat rådande ideologier i en omedveten strategi för att överleva/stå ut/ta sig fram/lyckas/göra karriär.  

Det krävs mod för att gå mot strömmen, att påpeka att kejsaren är naken. 

Men vem är jag att ha åsikter om vår (hittills) begränsande patriarkiska kunskapssyn och historieskrivning...

Tiden för att avvärja en allvarlig klimatkris är kort och fönstret minskar snabbt. IPCC har pekat ut åren fram till 2030 som helt avgörande.

Det innebär att den klimathandlingsplan regeringen snart ska presentera kommer avgöra om Sverige klarar av att ta sin del av ansvaret för genomförandet av Parisavtalet och bidra till en planet med friska ekosystem.

Det här måste klimathandlingsplanen leverera:

- Behåll existerande klimatmål till 2030. Om en revidering sker måste den innebära att ambitionsnivån skärps.
- Tillräckliga utsläppsminskningar för att nå målen.
- Accelerera Sveriges omställningstakt avsevärt de närmsta åren.
- Öka takten i utbyggnaden av förnybar energi och energieffektivisera mera.
- Ställa om transportsektorn.
- Öka kolsänkan på ett hållbart sätt.
- Visa ledarskap för industrins omställning.
- Säkerställa att finansiella flöden bidrar till att nå klimatmålen.
- Införa mål och styrmedel för de konsumtionsbaserade utsläppen.

Klimatmål är inte en siffra på ett papper, det är möjligheterna till liv, hälsa, matförsörjning, rent vatten, friska skogar, livsmiljöer för arter på land och i vatten och mycket mer.

Sverige har – som ett rikt land med goda samhälleliga och tekniska förutsättningar – ett internationellt ansvar att leda vägen och visa att en snabb och rättvis omställning är möjlig.

En ambitiös klimatpolitik har stöd i näringslivet, hos myndigheter och en majoritet av svenskarna.

Omställningen måste vara snabb och omfatta alla samhällssektorer. Regeringens klimathandlingsplanen måste leverera utsläppsminskningar så att vi når alla svenska klimatmål, med särskilt fokus på 2030.

Vi är redan i elfte timmen. Därför behövs en kraftfull politik och konkreta åtgärder.

Hepp!

Amanda Z. Wikholm
Oskarström