Open letter to Serkan Köse (S)
Min oro för ensamkommande unga
Hej Serkan,
Jag som skriver till dig är engagerad i ensamkommande ungas svåra situation som de befinner sig i just nu i Sverige. Jag träffar många av dem varje dag då jag arbetar som lärare på språkintroduktion i en gymnasieskola i Stockholm och även har öppnat mitt hem för tre unga 18-åringar som annars skulle ha blivit tvungna att lämna den enda trygghet de har av kamrater och lärare för ett boende lång härifrån. Jag skriver till dig som är medlem i socialdemokraterna och som av tradition tidigare alltid stått på de svagas sida för att försöka påvisa hur våra unga ensamkommande far verkligt illa i den här asylprocessen där de ständigt är rädda för att deporteras till Afghanistan, Somalia, Irak och Eritrea. De flesta av dessa ungdomar har varit här i Sverige i två år. De var barn när de kom men är nu unga vuxna. Men de är definitivt inte vuxna om man tänker sig vuxna som några som kan ta vara på sin eget liv med exempelvis hur man skaffar bostad och arbete mm. Jag möter dessa unga varje dag och fårvdagligen höra nys berättelser om vad de varit med om i livet. Senast igår efter avslutat lektion kommer en 17-årig pojke fram till mig och säger att han inte har fått tag på sin familj på 7 år. Han skickades till Iran för att arbeta när han var tio år och förlorade då kontakten med sin familj. Röda Korset kan inte hjälpa honom för det finns inga vägar att ta sig till hans hemby i Gazni då de kontrolleras av talibaner vilket gör det alltför farligt att färdas där. Han ber mig om hjälp men jag vet inte hur jag hjälpa. Men jag inte låta bli att tänka att det kunde ha varit min son som varit med om det här om vi hade kommit från Afghanistan i stället för Sverige. Jag undrar vad du och dina partikamrater diskuterar i den här frågan? Har du träffat någon ensamkommande ungdom och fått lyssna på någons livsberättelse?
Ensamkommande barn och unga befinner sig just nu i en extremt utsatt situation och det blir bara värre. Nu rådande övergripande riktlinjer och praxis ställer ensamkommande barn och unga utan den omsorg och det skyddsnät som ett svenskt barn i motsvarande ålder skulle ha haft.
Kicki Welin
Huddinge