Häromdagen var det ett reportage i Rapport om en ung man som på grund av Corona-krisen inte vet om han skall få påbörja sina studier i höst eller inte. Han sa: -Det värsta är ovissheten, att vänta och vänta och int få besked.

Det är synd om honom. Det är tråkigt att vara ung och inte få sätta igång med sitt liv.

Hans bekymmer är en västanfläkt jämfört med mina klienters. Jag har sen våren 2016 tagit emot ensamkommande ungdomar på Skyddsvärnets krismottagning och försökt behandla deras ångest och oro. De har haft hemska upplevelser i bagaget, men de värsta de råkat ut för är nog ändå hur de behandlats här - att få vänta i evighet på besked om de ska få stanna. Jag har klienter som fortfarande inte - efter drygt fyra och ett halvt år! - fått besked.

Den unge mannen i Rapport berättade hur tärande det var att behöva vänta nån månad. Jag kan intyga att det är förödande att behöva vänta i åratal.

Det är inte rimligt att vårt land behandlar skyddssökande ungdomar så här! Jag hoppas du vill medverka till att amnesti utfärdas för de ensamkommande. Om du vill ha argument för den åsikten är du välkommen att höra av dig till mig!

Med vänlig hälsning

Margareta Lundgren, psykolog