Hej Rasmus!

Jag skrev till dig i söndags kväll, i affekt, efter att mina sorgesår rivits upp av nyheten om den tonårspojke vi utvisat till Kabul som dött. Jag skrev till alla riksdagsmän i ditt parti, och i S, och jag har fortsatt i flera dagar med de andra partierna. Du svarade väldigt fint. Det var också det första svaret jag fick, tack!

Jag har fått några fler svar. Det finns en hel del självgoda politiker därute som tycker att de värnar rätssäkerheten när de blundar och stänger dörren. Att kalla dagens asylprocesser i Sverige för rättssäkra är ett skämt! Ändå är rättssäkerheten det ständiga motargumentet jag möter när jag pratar om amnesti. Jag vet att MP röstade för att driva frågan om amnesti för en liten grupp flyktingar som redan varit här under lång tid, de ensamkommande.

Jag tycker inte att amnesti är en bra utväg. Men jag kan inte se att en annan är genomförbar idag, med de gräsliga brister vi har i systemet, där människor nekas arbeta och studera under asyltiden men kan få vänta i flera år utan att ens komma till sitt allra första samtal på migrationsverket. Det blir helt barockt. Jag tycker att amnesti är en pragmatisk utväg i en havererad situation. Och personligen skulle jag vilja ha den för alla åldersgrupper, men det inser jag är naivt. Fick vi ett amnestibeslut på de 20 000 barn och ungdomar utan familj som väntat 1-3 år nu skulle dock trycket lätta på migrationsverkets handläggare. De som uppenbart är utan skäl att stanna har redan hunnit få sin process avgjord, det är gränsfallen som står längst i kö. Så läser jag i alla fall statistiken i kolumnerna på MVs hemsida, de länder från vilka 0-10% av de asylsökande får stanna har också betydligt kortare handläggningstider i snitt än afghaner och irakier. De behöver alltså inte vänta två år på sitt första samtal med migrationsverket. Det är helt galet att vi har rörmokare, bilmekaniker och svetsare som går i oviss väntan i flera år, med förbud att arbeta, samtidigt som vi har skriande brist på rörmokare, svetsare och bilmekaniker. Inhumant och oekonomiskt.

lite lugnare och vänligare hälsningar än i söndags!

Sofia Lilja, mamma, byggnadsarbetare och deltidslärare i svenska